Tofta skjutfält et. al, som man säger

Yo bloggläsare!

Vad gör väl lite cykling för en cykelblogg?

Jag är i Visby och gör Visbygrejer de sista dagarna efter Almedalen. Det blir inte mycket bloggat när man knappt gör mer än att kika under lugg på crossen där i hörnet eller rentav låna ut den till någon som trampar den till affären.

Visst, jag skulle kunna blogga loss på drömmiga Visby. Blogga drömmiga Visby-grejer, blogga rappade hus och rosor och ruiner, men alla vet ju redan hur det är i Visby.

Man går runt i gränderna och slutar kvällen på en klint med utsikt över havet och domkyrkan. Man spånar över något viktigt eller oviktigt, kanske garvar ihjäl sig en stund. Ibland med något eller någon i handen, ibland inte.

Det har vi gjort, jag och jobbfolket. Och det är ju bra. Men det ger ju inte tillräckligt med bränsle för en cykelblogg.

Men så igår så fick jag äntligen cykla skjutfältet! Och då fick tankarna äntligen lite cykelbränsle. Och det började redan när jag knattrade ut på gatan utanför lägenheten som vi hyr med jobbet. Det är ju så att i Visby är det

KULLERSTEN!

så jag tryckte lite kullersten i gränderna innan det var dags att crossa fram på klinten söder om hamnen.

Vilken klint sen. Den stupar ner i havet; snubblar man där är man rökt, på det dåliga sättet. Och så hela tiden folk som sitter och har det bäst med varandra på mysiga ställen med havsutsikt.

Ibland kommer man lite väl nära havet själv. Det är när man tråcklat sig ner på den drömmiga stenstranden med ekor och vågskvalp. Då tar farten slut. Man vill bada, och måste därför upp igen på klinten för att slippa riskera att turen ballar ur till badrunda.

Man tar första bästa grusväg för att komma till skjutfältet. Man får ta första bästa flera gånger då man kommer till staket med vakt. Sedan är man ute på fältet och dess oändlighet. Vad tysta skjutfält är. Man köttar runt ett tag, reflekterar över en upphittad gevärskula och trycker lite grusmotlut.

Tofta skjutfält.

Sedan räcker det plötsligt, på ett sätt som känns bra.

Så man vänder och cyklar tillbaka över den skrovliga klinten. Nu är himlen gråare och man är glad att man tog foton när det var soligt så att det får se drömmigt ut på bloggen sen.

Ett bad vid kallbadhusets brygga medan damerna tar VM-brons, och upp till lägenheten.

Typ så!

Ja, och så lite extra kullersten såklart.

🦋

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s