Hell yeah kampfysmorgon!

Idag misstog min hjärna thai-mitsen på gymmet för en fotboll.

Jag satte en perfekt avvägd vristspark rakt i krysset. Träffen var så fulländad att min gamla tränare Bosse hade gråtit av stolthet.

Men nu var det inte en fotboll, utan en thai-mits. Den var hård och gjorde motstånd och rörde sig inte. Det som hände var att min vrist gav ifrån sig ett skrik.

Det blev en otrevlig liten mini-vrickning.

Så kan det gå när man försöker lära sig något nytt på gamla meriter.

Man sitter upp på MTB, ska lära sig en ny dans, tror man kan det för att man cyklat förr och dansat förr!

Och det har man ju, men man måste ändå lära om.

Först saknar man sin gamla dans eller sport. Eller sina gamla vägar. Sedan tittar man på hur de andra gör. Och följer deras rutter. Sedan tar man emot instruktioner. Sedan gör man om det.

Sedan sätter man den.

Och så har man tagit med sig glädjen från sina gamla meriter in i det nya.

Och jag satte den först med vänster, för vänster hade inte satt några vristsparkar i krysset. Så laddade jag om och satte den med höger.

Slut på inlägget, slut på morgonens kampfys, trampa till jobbet kram!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s