En sån dag där jag borde hållit käften

Allt är skit och alla får skit trots att det bara är en själv man pratar med

Man till elsparkcyklisten i korsningen ba

”Hur fan svänger du egentligen?”

Till gubbarna som ryggdunkar på seminariet man ba

”Hur fan ryggdunkar ni egentligen?”

Till dem man gillar man ba

*drar dåliga skämt för att pigga upp sig själv men som bara sårar*

Till MTB-ägaren utanför gymmet man ba

”hur parkerar du egentligen här ska jag stå!!”

Till crossen man ba

”ditt förbannade kuk-vevlager, varför är du så torr när jag som mest behöver dig, och du har ju nyss fått ny kedja så varför klagar du?”

Sen är det raka vägen in på gymmet. Den man kör med som kanske är från Täby ba

”fan vad stark du är!! Kroken sitter som ett smäck, jag blir nästan rädd när du kommer in och laddar!”

Man ba. Ja, vad tror du. Jag kan väl tekniken. De här små tunna skit-cyklistarmarna levererar när jag säger åt dem att göra det.

Sen är passet slut och jag har blivit så ockuperad och blockerad av min egen kassa energi att jag knappt blir svettig.

Går upp till crossen.

Tur för den att den fått finsällskap vid stolpen.

***konstpaus***

Där hade inlägget kunnat sluta om det inte vore för infallet att ta ett klädsim efteråt. För att skingra all skit och låta den lösa sig i Mälaren.

Nähä, då är det folk på bryggan.

Fan idioter, ni är på mitt ställe!!

Cyklar vidare, till mitt riktiga ställe. Där är det två snubbar på bryggan, skit i dem, jag traskar i.

Där slutar inlägget.

Precis.

Där.

På mitt ställe.

🦋🦋🦋

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s