Eugene!

God fredag alla, torsdag menar jag. Sov till halv elva i morse, hur ljuvligt var det inte? Och det ljuvligaste av allt var att jag hade finfint sällskap i rummet bredvid.

Yes, det var premiär för mig att vara värd för en långfärdscyklist via Warm Showers, som jag själv många gånger använt. Jag har alltid haft turen att bli välkomnad som gäst hos de mest varmhjärtade medcyklister, och fick nu äntligen äran att ge tillbaka något av denna gästfrihet. Inte exakt till dem jag gästat, utan mer ut i universums oändliga cyklistflöde.

Eugene kom hojandes igår kväll, ungefär samtidigt som jag kom hem från träningen. Vi hjälptes åt att frakta upp cykel och väskor i min lägenhet, och medan hon gjorde sig hemmastadd så fixade vi en ris- och linsmåltid så utsökt att vi satt upp till ett på natten för att snacka över den.

Snacket gick såklart kring Eugenes resa: hemmahörande i Sydkorea med familj i både USA och Kenya, hade hennes senaste månader spenderats med säsongsjobb i Australien. Först i Perth, sedan långt borta från Perth då hon av olika skäl flytt sin sedermera pucko-arbetsgivare i Perth och hittat nytt arbete 2000 km därifrån. Ja, avstånden är sådana i Australien. Och det är bra när man ska fly från puckon.

Så begav hon sig att spendera lite tid i Malaysia och Singapore, och det var här som drömmen om en längre cykelresa plötsligt framstod som fullt rimlig. Äventyret skulle ske i Sverige. Här fanns ett par high school-vänner och lagom finfint väder, och cykel och allting fraktades från Singapore till Stockholm. Efter en vecka av planering och fix och trix med rutt och väskor, så cyklade hon de fyra kilometrarna från Stockholm City Hostel till mig i Kristineberg.

Idag var hennes första dag på riktigt. Jag slog följe på vägen mot Södertälje som var slutmålet, och medan vi gnetade på Västerbron i motvind, funderade jag på mitt eget nästa cykeläventyr. På listan fanns Skottland, men på listan fanns även ett flygfritt varv runt jorden med Vancouver som delmål. Närmare bestämt Squamish, där mina vänner just bygger hus och kanske är färdiga till 2021, när jag i så fall kanske skulle hunnit dit om jag började trampa österut i tid.

Så gick tankarna, och Eugene gnetade i motvinden och jag släppte henne med en stor kram vid färjeläget i Slagsta. Där skulle jag ta färjan till Ekerö för en sista medvindslöpa hem var tanken. Eugene kramade mig hårt tillbaka och lovade messa vid ankomst till Södertälje. Medan jag fikade hos Malin på Ekerö (tack Mallisresan för denna fina nya cykelvän!) så hade Eugene trampat klart för dagen. ”Framme!!” löd messet, och vi lovade att hålla kontakten.

Klart vi skulle!

Slut på inlägget, hur rart är det inte att få hjälpa en medcyklist på resa?

❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s