Klampenborg!

Men hej bloggen!

*gnuggar vårsolen ur ögonen*

Snygg matchning va?

Nu har det gått en hel vecka sedan jag knattrade loss här. Har väl varit lite allt möjligt och omöjligt som runnit över livets kullersten. Både lättflytande och trögflytande sörjor. Men skit i bortförklaringarna, vi går direkt på kärnan.

Dagens cykling!

Av olika skäl är jag kvar i Köpenhamn efter en jobbresa. Jag hade bestämt mig för att upptäcka en del av omgivningen från sadeln och begav mig norrut för att få mig lite syre. Jag hade fixat rutt via ett tips från den trevliga fb-gruppen bikepacking Sweden, fråga inte varför jag frågade om Danmark men det gjorde jag och fick svar från en Olle.

Heja honom!! Utan Olle hade jag aldrig lyckats hålla mig till att stanna i närheten och därmed förenkla det hela. Jag ville ju se Atlanten. Men nu tog jag en hyrcykel till Klampenborg och hämtade ut en cross på MTB tours och dundrade rätt in i en gammal kärlek.

Grus- och stigkärleken.

Den slog till efter bara några minuter. Rundan i appen ledde rakt in i ett område med skira bokskogar och böljande grässlätter. Överallt fanns stigar, smala och kurviga eller breda och raka, ett gigantiskt rutnät med minst tre alternativ i varje väderstreck. Så kändes det iallafall, när jag beslöt mig för att lämna rutten och bege mig dit hjärtat pekade.

Det pekade på utförskörning. En liten klättring ledde oss först upp på en kulle. Kullen slutade med en lagom rotig stig som krumbuktade sig förbi ett träd. Lutningen var utmanande. Jag bromsade och sedan släppte jag. Swoosh, så var vi nere.

Och så fortsatte det. En förförisk högersväng mot en lövtunnel följdes av en vänstersväng ut i spikrakt grus på grässlätten. Som föregåtts av tunga vingslag från en rovfågel bara meter från crossens styrreglage och till detta ivrigt kvitter från koltrastarna.

Och när jag dödsföraktande balanserade på en stenmur, tänkte jag: vad skulle hända om jag tog denna kärlek på lite mera allvar? Så tog muren slut och jag andades igen och knixade mig nedför ut på stigen och runt ett träd.

Hästar galopperade plötsligt bredvid min grusväg. Jag dundrade fram på mina hjul, de dundrade fram med sina hovar och jagade varandra i solskenet. Allting var mycket harmoniskt.

Jahaja.

Och så kom jag tillbaka till starten och rundan var slut. Drygt 40 km på tre timmar, älskar hur man kan snurra runt så länge på så liten yta och tycka att man kört massor.

Jag läste på en info-tavla. Området var tydligen ett före detta jaktområde för nån kung med bekräftelsebehov. Han ville väl ha raka vägar. Det var alltid han som skulle döda mest och flest av djuren. Hans liv slutade dock kort efter att en hjort sparkat honom i nyllet vid ett speciellt träd under en jakt. Trädet bar nu hans namn. Inte lätt att vara kung. Tillbaka med cykeln, hej då crossen!!, ladda mobilen lite och traska ut mot havet för att fylla på tvättbjörnsbrännan.

Resten av dagen är historia och har inte egentligen något med cykling att göra. Bara det att jag gick runt i min löjligt snygga Flandern-keps med brillor och myste tillbaka på hur ruggigt bra de matchade mitt lotto-kitt.

Så var det!

Lite bilder, och av något som måste ha med dess integritet att göra så låter sig inte bokskogen fångas på bild så som jag precis upplevde den.

Nåväl.

Kram,

Er stigfarare,

Pånyttfödd

Återförälskad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s