Älska mig till Valborg, Västerbron

Inatt sov jag oroande djupt och länge. Ingen vårsoluppgång kunde väcka mig. Som man sover när man är förkyld och bara sömn hjälper. När man då väl får den, tar kroppen allt den får fram tills klockan ringer.

Sedan nyser man sig igenom arbetsdagen och bombar in allt som måste göras och skjuter upp allt som kan skjutas upp och sedan cyklar man hem. Lite så där urrigt svettig och frusen samtidigt.

Och ställer in allt som har med andra människor att göra. Hej då Valborg med kusin i Rålis! Och allt som har med cykel att göra. Hej då grus i Västerås med Katja, hej då Arlanda TT-premiär och hej då träning med snabbklunga och hej då distans med mallis-Sofie.

Hej istället nysa nysa nysa. Bada badkar och käka morotssoppa med extra ingefära.

Suck.

Men så:

Utanför min lägenhet, bortanför Kristineberg men ändå nära, sträcker Västerbron ut sig i all sin ljuvlighet. Vräker sig, med broars integritet. I vetskap om den stolthet som varje cyklist måste känna som färdas där.

Hur pampig är man inte på just krönet. Hur utsatt, liten på bron och världsalltet, i precis den sekunden. Då.

Och precis innan krönet, med utsikten över just krönet. Just på stället där man ser krönet och cyklistens siluett. Där vill man stanna tiden och bli en asgrym fotograf som kan ta det perfekta kortet.

Eller bara uppleva detta ofta.

Vilket är det val som återstår för mig.

Så jag skarvar på och tar vägen över bron efter jobbet. De sista, förkylningsröriga, mejlen till någon stackare i Umeå och hej då glad valborg till de sista kollegorna och så iväg. Mot bron.

Älskar dig Västerbron, som man messar till en man vill vara viktig för, i hopp om att på så vis få kunna förmedla något av sin kärlek i en simpel brobild.

Jag vänder på andra sidan bron och cyklar upp igen. Stannar tre gånger och tittar ner på vattnet långt därnere. Jag och vattnet. Tittar ut över Stockholm, Slussen, Kungsholmen, slås av hur allting som tidigare vara var skyltar, genomfarter, tunnelbanestationer, allt det.

De har blivit cykelvägar nu. Fått liv.

Jag nyser mig nerför bron och susar tillbaka till Kungsholmen.

In i lägenheten, ta med metallförpackningar till sorteringsrummet och ba gör värsta fina fyndet. Älska hitta fina saker bland grovsoporna!

Handla morötter och plötsligt upptäcka den trevliga lilla puben mittemot tunnelbanestationen. Vid minigolfbanan, wtf! For summers to come! Önska man kunnat sitta där med bra sällskap och känna att livet var nice.

För kommande sommarkvällar, får man tänka då.

Och ikväll ska jag sova lagom djupt och gott.

Puss på er denna Valborg, messa nånting snällt till någon ni vill vara viktig för men kanske inte kan krama om ikväll och gilla gärna det här inlägget, om det så blir det enda inlägg ni gillar.

Over and out, brobilder på det, och glad Valborg hur ni än spenderar den.

❤️❤️❤️

Låt dig aldrig nöja med mindre än den kram du egentligen är värd

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s