Tåghej och Flandernfeeling

Morning lovers.

Vet ni. Jag har vaknat idag!

Det kanske inte låter så stort men med tanke på att jag åker nattåg utan sovkupé är det en bedrift. Att kunna somna alltså, så att man sedan kan vakna. Fem pers ligger och sitter huller om buller och tycker synd om sig själva för att de bokade för sent och måste böka runt med nedfällda sitsar för att skaka ut en vettig mängd sömn i kroppen. Sådana nattbiljetter borde ärligt inte ens kunna få bokas.

Men nu är det gjort!

Älskar förvisso tågluffarkänslan detta skapar. Man klarar sig ju. Man sover i samma kläder man är vaken i, nöjer sig med samma rufs som man somnade i och kan lugnt bese det som rullar förbi utanför fönstret. Igår: förföriska Provence, idag: beskedliga nord-Tyskland.

När jag vaknar imorgon är jag plötsligt hemma igen. Jag har då varit borta längre än vad jag bott i Stockholm. Och jag är tusentals höjdmeter och åter tiotusentals tatatatata från kullersten stabilare. Och massor av nya cykelbekantingar rikare ❤

Insikten om kärleken till Flandern landade i veckan. Den kom med brevduva. Flandernfeeling. Duvan satte sig på mitt fönsterbleck och blinkade med ögonen. Inte spände blicken i, mer plirade. Så sträckte den fram vänster duvfot där det satt en liten hoprullad papperslapp. På lappen stod: ”Anna hjärta Flandern. Flandern utses till 2019 års cross-look alike för sin kombination av kullersten, elaka klättringar och snygg asfalt i lämpligt varierande kvalitet. Puss.” och så lättade den från fönsterblecket och försvann. Som brevduvor gör.

Jag ska också fira kommande veckoslut med att besöka min andra hemstad Eskilstuna! Det ska gås på barnkalas och cykla finvägar och Amiran ska hämtas hem till Stockholm. Har ju vilat i Karins källare sedan Alex kom hem med den för någon vecka sedan. Blir finfint att trampa Sörmlandsvägar igen. För övrigt känns det hemtamt med de Eskilstunacyklister som var på Mallorca samtidigt som jag. Man såg er på strava raringar!

Vad mer? Tågmil! Jag hoppar snart på ett tyskt tåg i Hamburg mot Köpenhamn, och så sista förbindelsen för denna resa: Köpenhamn-Stockholm. Sedan hemma! Tåg äger. Tågtid äger!

Slut på inlägget, heja benen och heja livets kullersten. Som jag ska tugga i mig när jag kommer hem.

Alltså blir man inte lite tårögd över det uttrycket? Bara lite lite? Jag blir iallafall det, med den övertröttas berg- och klätterfeeling och Flandernfeeling i nyllet.

Ryggtavlor och morgonsol i Hamburg för likes, upp ur sängen på med smajlet, nu drar vi igång den här sista tågdagen!

👊

Essy tack för kortet på min ryggtavla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s