Fyren Formentor och första doppet

Kort blogg från dagens cykling!

Vi körde till Formentor, en fyr på en ö bortom flera hundra höjdmeter bort från Alcudia. Björn hakade, det kändes fint för honom att ännu en dag få visa mig runt.

Det skulle finåkas längs med det drömmiga Medelhavet, och så skulle det klättras. Sedan skulle det tittas på utsikt och köras nedför en bit, innan det skulle klättras lite mera för att slutligen köras nedför igen.

Sedan kom man till fyren Formentor.

Vid första utsiktspunkten, när vi klättrat det första, kom den första dödsstöten. Det högg till när klippan långt därnere i stupade ner i det isblå Medelhavet och vågorna slog mot dess strand. Ändå sa Björn: det blir bättre.

Så vi körde utför, och vi klättrade, och utsikten var nu bergssidor med havet emellan, och Björn sa att det blev bättre, och då öppnade sig ännu mera hav och ännu mera berg så att det blev så där blånande. Och innan dess hade det även varit turkost.

Jag tänkte stilla att det var tur att vi var långt bort från det turkosa, eftersom risken var överhängande att jag annars skulle bett Björn stanna så att jag kunde få ta ett dopp.

Det blir bättre, sa Björn igen.

Och då var vi vid den sista utförslöpan mer mot fyren. Kurvorna var snäva och Björn var aggressiv och klok samtidigt och jag var kanske lite av båda. Bilarna flockades vid fyren men cyklisterna var ännu flera. Och när vi kommit fram sa Björn åt mig att gå och kolla runt. Så det gjorde jag. Och jag ställde mig och såg länge, länge på havet. Blått var det, så blått, och jag frågade mig tyst när jag skulle ta denna min kärlek på allvar. Och vad det egentligen skulle innebära. För en cykelresa är en cykelresa och så cyklar man. Man tar inte dopp. Man tittar, man omsluter sig inte.

Vilket ju är mäktigt det också.

Men när jag checkat in på mitt nya hotell, och vinkat hej då till Björn, och de andra på min resa skulle ta sin prolog. Ja. Då fattade jag mitt beslut. Och det var att gå rakt upp och byta till badkläder och sedan ta det efterlängtade, svalkande doppet i havet.

Måste-doppet.

Det fick vara hur kallt det ville, och det fick komma hur mycket sand i badkläderna det ville.

Doppet skulle göras.

Och eftersom vi som delar rum har benådats med havsutsikt, så finns det bara ett rimlig sätt att börja dagarna här. Bara ett! Och det är att smyga upp tidigt, smyga ut, tassa ner till sanden och kasta sig ut i havet.

Så kan man cykla sedan.

2 reaktioner på ”Fyren Formentor och första doppet

    • Det är alldeles för vackert!! Bara första klättringen tar andan ur en! Morgonenergin kommer från morgondoppet ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s