Dagen före Flandern runt

Idag är sista dagen innan dagen jag har kört Flandern runt. Jag och Alex bor i utkanterna av Antwerpen på ett bed and breakfast. Derss kaffemaskin är från himmelriket, eller en adress väldigt nära. Vi fyllde nyss på kolhydrater i benen på ett ställe längre bort som försökte se dyrt ut. Jag beställde på franska. De svarade med överkokt pasta i god sås. Vi lärde oss hur man säger tack på flamländska. Dank.

Sexton backar är det imorgon. Vi provkörde två av dem idag. Den första hette Koppenberg och var 500 meter lång. Maxlutning 22 procent. Ish. Då har vi iallafall kört uppför hela den brantaste backen en gång, som jag sa till Alex när vi flämtande stod på krönet.

Att komma upp gick faktiskt. Så länge benen drar runt tramporna så att hjulen rör sig framåt kommer man uppåt, som Alex sammanfattade det.

Man måste tro att det är så. Tror man det, så kommer man upp. Tror man att räddningen finns i det mjuka diket bredvid, kommer man inte upp.

Amiran har världens största etikettbrott längst ut på styret. Evighetens fulaste styrlindelösning sitter där och är så oestetisk att den inte lämpar sig för skrift. Alex’s styrlinda är svart och tajt och lindad extra tjock.

Han kan styrlindor.

Jag kan annat.

Här i Flandern är det helt okej.

Imorgon smäller det. Mellan klockan sju och åtta får man starta, 229 km och sexton backar och lagom mycket kullersten senare går man i mål i Oudenaarde.

Då fortsätter livet.

Livet i Flandern, efter Flandern runt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s