Min måndags allra bästa cykeltur

Denna måndags bästa cykeltur börjar vid en lyktstolpe på Thulegatan 35. Där står stadscrossen och har väntat snällt medan jag har mosat kampfys till finsk disco. Jag låser upp bygeln från ram och bakhjul, monterar lamporna och rullar ut mot korsningen Sveavägen/Odengatan. Vid grönt trampar jag rätt över i fallande skymning.

Vid Odenplan stannar jag för rött. En cyklist före mig, inte en bil i sikte men är man storstadstrafikant så är man. På’t igen vid grönt och rulla mot St. Eriksplan. Tar fel Odengata och hamnar vid en korvmoj med korv från världens alla hörn. Hade jag haft pengar hade jag köpt en arabisk. Eller japansk. Det är så jag känner mig.

Vid fel korsning vänder jag och hamnar till slut på rätt bro. Vägen dit går via en rödmålad cykelfil. Älskar. Hej då vasastan, hej kära kungsholme.

På bron tittar jag ut mot kanalen. Skymningen är dödligt vackert vårlig. Över bron och snirkla mig genom hus med mystiska fasader och ned på min hem från jobbet-väg, längs med kanalen på norra kungsholmens strand. Strax efter kolonilotterna sjunger koltrastarna i buskaget till vänster.

Sista lilla knixen över brofästet vars bro leder mot Solna. Möter en löpare som tar vägen allra närmast vattnet där cyklister inte kör. Vattnet är så stilla under dagens bästa cykeltur. Ljuset så förföriskt. Vinden så ljummen.

Sista svängen upp mot Kristinebergs IP. Motlutet är ett segment där jag nyligen hamnade på 105:e plats. Sista högergiren mot min gata, trampa ur och andas djupt. Min gata. Min fina lugna bullerstörda men det gör inget gata.

Låser upp dörren och lutar crossen mot garderobsdörren. Stannar upp lite. Vad är det som luktar? Ser lågan från spisen. Vad fan. Går med tillkämpat lugn in i köket, andas, fram till gasspisen, stänger av lågan och lyfter stilla på locket. Häller inget vatten, tänker ingen tanke, säger ingen mening, bara tittar. Vickar på kastrullen. Räknar timmarna.

I kastrullen ligger min menskopp. Den rör på sig när jag vickar kastrullen fram och tillbaka. Den har legat där sedan jag åkte hemifrån i morse. Vattnet som den kokat i är sedan länge bortkokat, och jag räknar igen timmarna. Tolv. Tolv timmar.

Jag går ut på balkongen. Där står min minsta kastrull på gårdagens tidning. Den är fylld av vatten i hopp om att det brända från igår ska lösas upp. Sakta lyfter jag på den och häller över vattnet till den större kastrullen.

Det pyser lite. Fräser. Spottar, kommer rök. Efter några sekunder lugnar det sig.

Och jag tackar min menskopp för att den kanske räddade min lägenhet och mina grannars liv.

Jag ställer crossen i cykelstället.

Där slutar dagens cykeltur, den bästa på min dag.

2 reaktioner på ”Min måndags allra bästa cykeltur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s