Racerpremiär och nostalgi på Färingsö

Bockat ev en racerpremiär idag!

Det skulle ju köras till Taxinge med ett mindre gäng, men min överhettade flyttstinna hjärna jävlades. Den satte in navigeringsinkompetensen och efter att glatt ha följt skyltarna mot Skärholmen, fick jag erkänna mig besegrad i Västertorp. Skyltarna var puts väck och google maps löpte amok.

Det fick bli Färingsö med två riktiga parhästar, spana in crossarna! Att få sig en premiär med dessa starka, stiliga ekipage var en ren välsignelse.

Medan vi trampade förbi Drottningholm fick jag massor av turtips. Så uppskattat för en nykomling! Jag kom samtidigt på att jag ju visst hade kopplingar härute, inte bara Abrahamsberg där ett par bekanta från barndomen bor.

Jo: när jag var nio eller något så gick vår surt förvärvade skolresa till ett ställe som heter Sånga-Säby. På Färingsö, förstod jag nu. Det var väl lärarna som försökte få oss att åka till nåt pedagogiskt ställe som samtidigt kunde vara kul. Det var iaf ett lantbruk och kursgård och vi fick testa grejer i grupp typ köra traktor och sköta djur. Och så, försommaraktigt nog, bada i tiogradigt Mälarvatten!

Sedan var det Stenhamra. Där jag varit på mitt livs dyraste ridläger och krigat mot en häst med speciellt humör. Som galen och bitsk attackerade allt och alla när han stod i stallet, men var som bortbytt när man red på honom. Som jag gjorde, och fick lite härliga blåmärken av inomhusmanövrarna men det gick ju över.

Så var det skylten Adelsö 27. Där bodde min första pojkvän, riktigt katastroflångt från Täby där jag bodde. Hej tre timmar enkel resa! Något man inte tänkte på då, jag använde tiden till skrivande av nåt slag, faktiskt så frenetiskt att en snubbe en gång böjde sig fram från sitt säte och frågade ”vad skriver du egentligen?”. Jag tror jag skrev brev. Till vem vet jag inte.

Så var det med nostalgitrippen. I övrigt trampade vi oss runt en ungefärlig åttamilig runda i härdande motvind och helande medvind. Både mjölksyra och wow-upplevelser, som sig bör på en premiär.

Nu är det vår. Tussilago i vägrenen såg vi också. Och j-ar vad mycket cyklister man mötte!

Sen åkte jag hem över Tranebergsbron, min bro!!, och rev av ett ovanligt dedikerat handstående. Sedan däckade jag i badkaret. Älska bad, var de än sker.

Nåväl.

Tack Noor och Maria för fin premiär idag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s