Dagen när Scotten och Robert blev ett

Får jag lov att presentera Stockholms lyckligaste man, Robert!

Robert satt upp på Scotten igår och blev genast ett med den. Pedalerna blev hans förlängda fötter. Styret hans armar. Kolfibret hans hjärta. Vi såg det när han svängde ut från gatan och vi såg hur han vände runt på femöringen som bara han såg.

Vi såg det på Tranebergsbron när Robert tryckte ett backryck. Vi såg det vid Drottningholm när Robert svängde runt med framhjulet på cykelbanan för att, som han sade, undvika hinder på vägen, men egentligen bara ville testa kvickheten i framhjulet. Vi såg det när Robert bunny-hoppade över en vägbrunn, och en till. Vi såg det när Robert stannade för att justera sadeln till perfektion i en solig glänta.

Vi såg det. Han måste ha känt det. De måste ha känt det.

Ja.

Robert och Scotten är nu ett. Jag nåddes nyss av beskedet att den första punkan hade kommit. So be it. Meka i frid. Må ni alltid ha roligt tillsammans.

🐎🐎🐎

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s