Power me Finland

Yo, gjorde ett kick ass-skidpass i konstsnön ikväll. Den var hård, kall skimrande och förförisk. Den svarade perfekt på den fuck you-stämning som jag hade arbetat upp under dagen och gav lydigt fäste när jag diagonalade uppför de två motluten i mitten av varvet, med tyngdpunkten perfekt placerad i spannet.

Spåret höll troget formen i nedförslöpan när jag låg tillräckligt mycket i kurvan. Sviktade jag i balansen, eller underlät att njuta fullt ut av farten, skulle spåret försvinna under mig.

Snön frasade i motluten när jag tryckte till. Vallan älskade mig. Steget avgudade mig. Någonstans på andra varvet kände jag något i magen. Från att ha varit en halvgräddad, degig pizza med tomatsås blev jag en skiva efterugnslimpa. Jag gick från att vara en pösig baguette med skåra i mitten till snittad rågbit. Jag gick från blek och fluffjäst, med konstgjorda kratrar, till syrlig och saftig och ärlig.

Jag blev finsk.

Jag var inte längre en varm dusch, jag var ett vinterbad och skidorna min vak.

Genom näsborrarna drog jag in lukten från skogaholmslimpa eftersom vinden låg på från det hållet. Jag blåste ut den lika fort och frustade mot snödrivan.

Den log åt mig, blinkade med sina frostiga ögonbryn, och gav mig en slängkyss som jag fångade i farten.

Fyra varv, och slut på liknelserna, ni finnar och finskor som läser förstår.

Power me Finland.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s