Poliskroppen och jag

Morrn, vinkade just av en favoritkund på massagestudion. En polis. Bär väl tunga bördor på sina höfter. Ny på studion, men sökte för de kroppsdelar jag älskar mest att göra nytta för: ländrygg och säte.

Jag började med att känna efter längs ländryggen för att bedöma spänningsnivån. Huden var hopdragen och det ryckte i musklerna. De var på helspänn. Hög spänningsgrad.

Jag tog mig an denna högspänningsledning med största försiktighet och finaste precision. Jag skulle mjukt känna mig fram till det perfekta stället för triggerpunktsbehandling. Handloven löpte längs sätet och muskeln ryckte till. Där var det.

Jag lät armbågen sakta jobba sig ner till den överansträngda polismuskeln i sätet. Den lite tyngre andningen, återhållen men ändå hörbar, sa mig att det var rätt. Muskeln höll emot, den ville fortsätta ha makten över polisen, jag släppte lite på trycket och till slut började den ge med sig.

Jag hittade nästa punkt, längre ned i sätet, även här genom en blixtsnabb muskelryckning. Där. Armbågen jobbade tålmodigt vidare med den stingsliga polismuskeln som vägrade släppa från sig makten.

Högre upp på ländryggen var det samma sak. Stenhårt och motståndskraftigt i den långa muskeln som löper längs ryggraden och håller kroppen upprätt. En kraftig ryckning i höger sida fick mig att sänka tempot ytterligare. Denna muskel skulle aldrig ge med sig genom strid och konflikt. Ingen av musklerna på denna poliskropp skulle det. Så jag lät armbågen löpa långsamt, målmedvetet och med närvaro i varje massagemillimeter på den överspända muskeln. Genom att närma mig den så, skulle jag bli insläppt för att kunna hjälpa den knut som jag visste satt och skrek sig blå efter syre.

Plötsligt halkade jag. Den spända gitarrsträngen hoppade till under min armbåge och muskeln var åter i givakt. Åter misstänksam. Förtroende tar tid att bygga upp, men kan raseras fort, jag släppte långsamt på mitt tryck och tog till min vänster hand. Den blev ett styre för armbågen och säkrade på detta vis riktningen och farten och precisionen i trycket. Och se, det funkade. Samarbetet bar frukt, jag fick åter tillträde till muskeln och kunde återta behandlingen. Muskeln ville ha syre, och syre skulle den få.

Färden gick sedan över skuldror och bröstrygg med samma strategi, men det mest krävande var över. Några stilla strykningar längs nacken och de sista utslätande dragen i ansiktet, så var behandlingen slut och polisen fick sätta sig upp.

Hon var nöjd, om än svettig av fajten, men bokade en ny tid.

Och jag hade åter fått förtroendet att armbåga mig ner och ge syre till polisen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s