Tanke om tankar

Morrn då.

Igår testade jag ett nytt pass på det gym där vi har gratis träning med klubben. Skivstång. Det var inte tillräckligt svettigt men kommer ändå ge mig lite träningsvärk. Alltså var det bra, försöker jag intala mig. Och tur att min klubbbkamrat Therese var där och guidade mig genom vikter och hantlar och step up-brädor.

Passet höll till i samma lokal som min boxningsklubb. En trappa upp bara. Det började till och med samma klockslag. Jag hörde tränarnas instruktioner i huvudet och de knutna nävarnas snärtande slag mot säcken. Pangpang. Älskar. Ge mig.

De fick svettas utan mig idag.

På vägen dit promenerade jag för att värma upp kroppen en aning. Jag tänkte på det stundande passet och var nyfiken på vad detta nya pass skulle kunna ge mig och min slumrande, hungrande cykelkropp.

Samtidigt började tankarna vandra. På väg till nytt pass när jag har kommit igång med inneträning som fungerar på en lokal som dessutom är närmare än detta gym? Varför krångla till något som fungerar när man äntligen hittat detta något?

Denna tanke ledde tankarna till flyttplaner, boendealternativ, jobb, Stockholm, vad-ska-jag-göra-med-min-lägenhet-i-Västerås, varför bytte jag till ett jobb som ger mig mindre pengar och mera pendling när det var precis det jag försökt undgå under alla år, osv. (faktiskt inte en enda tviveltanke om cykel, det var ju skönt).

Alla dessa tankar gjorde mig vilsen inuti. Fladdrig. Full av tvivel över de val och infall som lett mig dit jag står idag, med drömjobb och kompisboende i villa, halkade jag omkring i snön på väg till det nya, okända, onödigt krångliga skivstångspasset.

Fan också livet.

Så jag testade en ny tanke. Den var såhär:

Just nu är det bra. Här går jag, fått jobbsaker gjort hemifrån och gosat med katten, på väg till ett pass som kanske är bra, kanske inte bra, men det gör inte så mycket, jag går här i snön och det är bra. Just nu. Just nu är det bra.

Det tanken gjorde mig lugn. Världen blev lite mindre. Besluten fick vänta. Demonerna tystare. Bubblan runt mig lite mjukare, lite mer tillåtande.

Lugnet ledde mig vidare till att utforska en annan tanke. Beslutsfattandet. Man kan vrida och vända på besluten för att komma fram till lösningen. Ibland är det stora ibland små beslut. Men de finns likväl där. Pockar på, ständigt. Och då tänker jag såhär, att det bästa man kan göra för sina beslut, det är att vara i form när man fattar dem. Eller iallafall vara medveten om vilket humör man är på när man fattar dem. Det gör nämligen att man kan förlåta sig själv om det blev fel.

Och man kan alltid fatta nya beslut.

Nu sitter jag på tåget och myser. Ja, faktiskt. Tidig morgon med snö utanför och jag får vakna upp i den genom att vagga fram till Stockholm under en dryg timme. En timme där jag bland annat hinner blogga det här inlägget.

Hej bleka morgonmåne, hinner jag plötsligt tänka innan morgonsolen tar över. Nu är tåget i Södertälje, jag ska välja foton till det här inlägget och sedan rulla in till Stockholm.

Gymstuds och kram på det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s