Crossens själ och dagens slask

God eftermiddag!

Idag körde jag två timmars snöslask på crossen. Grå himmel, bilar som skvätte och tunga dubbade däck.

Då var det tur att jag var på mitt medvetna och motiverade humör. Mitt genomträngande och sakliga humör. Det gjorde nämligen att jag kunde borra mig igenom dagens pass med det fokus som krävdes för att det skulle bli meningsfullt.

Allt handlade om att köra de olika moment som dagen bjöd på.

Jag körde en bit asfalt mot sjukhuset. Istället för att knattra fram på den bruna mittfåran, körde jag på sidan av vägen i den mer slaskfyllda sidofåran. Jag svängde av mot sjukhuset och laddade för det första segmentet, som går längs skogskanten lite äventyrligt på smal stig som ansluter till en bredare som till slut leder över ett dike ut på asfalten. Här övades balans och läsning av snön; det var lätt att slira på en dold kant under de blöta flingorna.

Så var det asfalt igen, och jag letade mig ut mot sidofårans slasktäcke. Snart var jag i Hugelsta, där det vankades backe. En vänstersväng in på grusvägen mot skjutbanan – oplogat!

Dags att trampa på lite om man ville komma någonstans.

Förbi skjutbanan och uppför. Nedför mot en svag högersväng, och här tornade spännande små vattenpölar upp sig. Crossjälen vädrade genast morgonluft. Dags att undersöka pölarnas djup och istäcke!

Vi tog oss fram, slirade när det var läge och trampade när det krävdes. Större pölar, köra rätt igenom dem med ett inre morr, upp på andra sidan och så vänster igen.

Här begick jag ett misstag som ledde mig ut på en asfaltsväg istället för grus. Den nyttjade jag då till att bli fartsträcka, varvat med körning i sidofårans slask. Tugga, tugga, bli omkörd av bilar, bli nedskvätt men mata på. Så äntligen tornade en välkänd bro över motorvägen upp sig, och jag svängde efter ett tag in på en välbekant sidoväg där jag vet att kidsen kör motocross vid barmark. Här var det oplogat och spårigt; dags att träna balans och snötrampning.

Så kom jag ut på en riktigt bra sträcka för lössnökörning. Bredvid bilfåran fanns nämligen en dryg meter av finfin snöslask att bita i. Så jag lade mig i bocken, tryckte mig igenom den tunga blötsnön som låg i jämna kockor, och avslutade med att pressa mig genom en snövall.

Dags att svänga höger. Kort transportsträcka i motlut innan nästa högersväng. Och här var det oplogat igen! Det sju centimeter tjocka snötäcket bjöd på lagom motstånd när jag trampade på. Strax nådde vi banvallen, och jag tog en PP medan jag grubblade på om jag skulle ta mig an dess steniga snötäcke. Nej, det var inte en sådan dag. Det fick bli vidare körning i oplogad blötsnö fram till Hugelsta.

På vägen mötte jag så ännu ett moment: balanserandet i packad bilfåra. För här fanns ett uppkört bilspår som gav en otrolig fart så länge jag höll mig i spåret. Så fort jag tappade balansen eller spände mig, så for jag ut i den tröga blötsnön.

Jag nådde Hugelsta, och ställde mig upp i det lilla motlutet mot krönet. Som för att påminna benen om vad de var skapta att göra: trycka på. Så var vi över på andra sidan och vi tryckte på som om det inte fanns nån morgondag.

Hej då skogen, en sista tekniksträcka längs det omvända skogskantssegmentet och så hem till duschen.

Jag hade skrapat ihop drygt två timmar och mängder av moment.

Precis enligt plan. Check.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s