Att slippa vilja vilja

Strömavbrott vare här!

Ho ho. Som tomten sitter vi här framför brasan och gör diverse mysgrejer. Såsom tömmer knäckförrådet och är glada att vi har rinnande vatten.. Precis när avbrottet kom så drog vi på småbarnen jackor och gick ut för att skåda stjärnor. Ett reflextest hann vi pedagogiskt nog också med innan vi började frysa och gick in för att fortsätta vänta där.

Tänk att man upplever sig vänta bara för att det är mörkt och tyst.

Nu har strömmen varit borta i en och en halv timme. Jag och Karin är överens om att ett avbrott i avloppssystemet vore värre. Speciellt för folk i lägenhetshus. Och speciellt för dem högst upp. Eller längst ner, beroende på vad som är viktigt i ens liv.

Men strunt i det nu!

Över till dagens julklapp.

Den stod Jocke för. Mekar-Jocke, bästa team-meken som står att finna söder om Mälaren!

Jocke kom över i morse med två dubbdäck som monterades på under uppdaterande prat i rimliga ämnen. Det ena däcket var en gåva, det andra sålde han till mig. Under monteringen lyckades jag vika slangen, vilket uppdagades i slutet av rundan då en liten pyspunka gjorde sig påmind.

Men innan dess lyckades Jocke med något så elementärt som att få igång mitt cykelhjärta!

Julklappen var en runda med fika vid en rivningstomt. När dubbdäcken var på och vi skulle dra sa han, som riktiga cykelvänner säger till dem som behöver komma igång efter ett uppehåll:

”Så, vad har du saknat mest?”

Att känna mig lätt, lycklig och snabb

Vi drog kringelikrokvägar härs och tvärs genom kjulaskogarna. Dubbdäcken smattrade fram över isgatan mot Hällberga, så kom en bil och vi svängde vänster. Lite darriga av balansövningen tog vi oss an knölig skogsväg där ingen fick något gratis i snön. På detta följde en sönderhackad travbana, som alla andra årstider bjussar rejält med motstånd. Idag var den frusen och lättåkt, och en häst med kusk kom travandes. Vi log såklart brett och fick ett tillkämpat leende, en streckmun, till svar.

Stick från min bana era slapptaskar

Så kom den fruktade smala tunneln, och jag tog rygg på Jockes reflexer medan jag höll andan i mörkret och så var vi igenom.

Hade det varit samma bredd utan tunnel hade det av någon anledning känts bättre.

Några upp och ner och mera is, en PP vid rätt gran, och så plötsligt var vi framme vid ödetomten. Höger in på snötäckt stig. Här skulle julklappen fullbordas med termos och sesamkaka.

Sista turen med Ridleyn gick hit

Vi avhandlade sådant man avhandlar när man sitter två cykelvänner på en ödetomt och dricker te i blek decembersol. Vi klickade i och morrade oss iväg i den frusna snön där trampa trampa trampa var enda sättet att hålla sig upprätt. Värmen återvände till finger efter finger medan vi kryssade mellan halvfrusna vattenpölar, forsade nedför hugelstabacken och så kände jag det: det olycksbådande sviktandet från bakdäcket.

Bara tur att pyspunkan kom först nu, med någon kvart kvar att trampa.

Hej då vid stålforsrondellen, och hem till huset.

Vi var nöjda. Tre timmar och 49 km vinterdistans. Sommartid hade vi hunnit dubbla sträckan på samma tid, om nu någon skulle vilja påminna sig om en sådan sak, som Jocke resonerade.

Innan kaffet drog jag iväg på ett ärende bort mot närjeholme. Jag skulle lämna grejer inför morgondagens nyårslöpning på gyllenhjelmska leden. På vägen dit passerade jag två av Eskilstunas mer befogade fallossymboler: kraftvärmeverkets skorstenar och kyrktornen på Kloster kyrka. Jag korsade en väg lite för långsamt och blev åthutad av en bilist med för liten fallos, och så var jag vid järnvägen och där kände jag åter min pyspunka.

Snyft. Att pumpa upp däcket innan ärendet hade inte hjälpt.

Slangbyte fick bli något att inleda 2019 med.

Och nu gäller fokus fram till CX SM i Varberg om två veckor. Min träning kommer bestå av lugna turer på dubbdäcken så ofta jag kan, varvat med potentiellt svettiga innepass.

Fokus på crossglädje.

Nu har vi haft strömavbrott i mer än två timmar. Jag ska publicera detta och sedan ladda upp batteriet från min laptop. Sedan krama kudden.

…och somna med känslan av hur skönt det är att vara på cykeln igen, skönt att slippa vilja vilja cykla framgent.

Godnatt på det, och så några wow-bilder:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s