Am der Zug

Goder morgon från tåget!

Jag börjar komma in i tågluffarmode. Steg på tåget i Hamburg två minuter innan avgång efter att jag legat vaken sedan 04.58, tagit en löprunda runt vattnet och sett staden stilla vakna. Tagit min kalldusch, känt huden vibrera, packat, rullat iväg med väskan för att köpa billig whiskey på hörnet, fått hög puls i kassakön, ännu högre innan jag hittat rätt spår på stationen, skyndat på stegen för att hinna ta ut pengar som jag visste skulle behövas för att köpa kaffe och fralla på stationen, och sedan då som sagt trippat på tåget med en suck av lättnad.

Puh. Helt enkelt.

Nu sitter jag här en kaffe senare och känner mig blödig. Att träffa vänner från andra sidan jordklotet är fantastiskt och tårfyllt samtidigt just på grund av avståndet. Man garvar och uppdaterar varandra på varandras liv och garvar igen tills man gråter, sedan gråter man när man inser att det finns ett slut.

Då blir man grötig på rösten och kan inte uttala engelskan på det kanadensiska viset eller ens uttala någonting alls. För då kommer spårvagnen och man ger en snabb kram som chauffören måste vänta på och så hej då älskar dig min vän vi ses!

Ungefär så går det till.

Sedan händer något rätt så moget på tåget från Prag. Och det är att jag börjar prata med en av de skrevande männen i kupén. Anton. Han är djupt artig och har ett lite lekfullt, pojkaktigt skratt som hela tiden rinner ur strupen. Vi har skittrevligt och till slut kommer frågan: vad gör du ikväll? Ställd från båda till båda, eftersom tåget kommer till Hamburg vid 18 och det regnar och man bör fly in i närmsta bar.

Dricker öl med dig, säger jag då inte.

För jag vill inte bryta magin som vi har skapat på vår stapplande engelska. Och det verkar inte han heller vilja, för vi slår följe till den geografiska punkt där vi ska gå åt motsatt håll, och så trippar jag till mitt hotell och han till sitt, och efter att jag checkat in så tar jag en vidunderligt jävla ljuvlig löprunda i snålblåsten. Strava vägrar spela in den, så mystisk är denna kväll. På sjön jag springer runt åker en liten båt där folk myllrar och förmodligen äter räkor och dricker öl, som man gör om man är många. Och jag är en del av detta kvällsmyller genom ljudvågorna som skickas mellan deras röster från båten och mina öron på strandpromenaden.

En Palestinasjal från marknaden som snart ska stänga, och en falafel från hörnet. Upp och duscha kallt, ner med falafeln i magen och sen –

En skitnatt på det!

Yes, det är belöningen! Jag som bokat dyrt hotell och tänkte få mig lite sömn till livs, det fick jag inte. Men jag fick en morgonrunda runt sjön, motsatt varv, som började i mörker och slutade i morgondis.

Och så på tåget två minuter innan avgång, och allt det andra som ni redan hört.

Så nu sitter jag alltså här i tågluffarmode och ska snart rulla på färjan i Puttgarten, och då måste man vara närvarande för det är inte ofta man får vara med när tåget åker båt! Så jag avslutar med den här, i mitt tycke, rara lilla bilden av en synkad julkör:

Man är blödig, ba ”every time we say goodbye I die a little”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s