Jag och min tid.

Morrn!

Sitter på tåget till Prag och njuter av min senaste insikt. Insikten handlar om effekten av tiden på tåget, den riktigt långa tiden med många timmar.

Tågtiden.

Min tid för att packa till en resa är ofta över på nån halvtimme. Innan dess har jag processat fram behoven under några dagar och gått igenom vad jag kommer att göra under resan och därmed vad jag ska ta med. Som vanligt gäller multi-syfte med allt, ju fler användningsområden ett plagg har desto större chans att det kommer med.

Sedan lägger jag upp allting i två högar på sängen. En hög med måsten. Fina nattlinnet, träningskläderna. Ska med. En hög med bonus. I måstehögen finns både nödtorften och guldkanten, de små sakerna som gör att jag är hemma även när jag reser. Ett extra fint örhänge, favvolinnet som tar liten plats, osv. I bonushögen finns kanske-sakerna som jag egentligen klarar mig utan.

Sedan packar jag ner de saker som kommer att gå åt under resan. Såsom gåvor. Alltid ha ambitionen att resa lättare på hemvägen. Sedan provpackar jag, packar om, och går en runda för de små, viktigaste sakerna. Pass, biljetter, kort och öronproppar. Rätt öronproppar.

Väl på tåget är jag stissig. Flipprar med mobilen, kollar jobbmejl fast jag kompat ut, slösurfar och kan absolut inte koncentrera mig. Tittar ut genom fönstret, ner i mobilen, ut, ner, ut, ner, ut. Flipper flipper scroll.

När jag bytt tåg till det med gratis kaffe till SJ prio-kunder är jag lite lugnare. Går till bistron, fyller på koppen 2-3 gånger och skriver kanske ett blogginlägg.

Sedan kan jag känna plötslig saknad över något jag prioriterade bort i packningen. T ex nåt par skor. Vid nästa tågbyte har jag kommit till sans, saknar dem inte längre.

Och vid det ögonblick där tåget kör på en färja, i de fall där båt ingår i rutten, byts lugnet mot pirr.

Att åka båt är att resa! Att åka båt med tåg är att leva!

Lite så.

Sedan börjar jag kunna koncentrera mig. Se de där serierna jag läst om, inte avbryta för att chatta med någon, ta in det som berättas. Eller försvinna in i en bok. Japp, så långt har det gått vid andra tågbytet och vid inslaget av färja.

Sedan är jag lugn, och fokuset på att göra en sak i taget gör mig även pigg. Och där kommer känslan att vilja utforska! Observera, titta och lyssna! Lukta! Ta en kvällspromenad och checka in på nåt billigt eller dyrt ställe där jag sover gott eller illa.

Sedan, morgonlöpningen. Idag: Hamburg. Pannlampa, reflex, lager-på-lager och kolla kartan i varje gathörn. Öka lite, stanna, spana på cykelbanor och ha koll på tiden.

Duscha kallt, en sjal blir handduk, packa ihop i sovsalens mörker, dubbelkolla avgångstiden, en dubbel espresso i loungen och så –

Mot tågstationen.

Knattra fram med rullväskan. Hamburg-Prag. Sex timmar på tåget. Vita dukar i bistron, östkänsla på perrongen och iväg.

Chatta med vännen i Prag. Vi ska träffas på Karlsbron, hur romantiskt, ska jag köpa en röd ros så du ser mig?

Och där kommer insikten.

Utan denna tid på tåg hade jag varit ett nervvrak på Karlsbron. Men nu var jag istället det mellan Eskilstuna och Linköping, och lite i Nässjö eftersom det var där jag började sakna mina skor. I Köpenhamn frös jag om fötterna och köpte ett par sockor. Där kom lugnet. Nu var jag riktigt redo.

Så funkar det med tiden.

Så nu sitter jag här på narodni dopravce och har det bra.

Allt på grund av tågtiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s