Att vilja vilja.

Jag har cyklat.

Såg på crossen i dess trygga varma fängelse i källaren och krängde på mig cykelkläderna. Ska det ske nu efter två månader? Rullade försiktigt ut. Blev varm för fort, flåsade för mycket för tidigt, tog favvosegmentets jumboplats och stannade tusen ggr för att ta selfies där jag log blixtrande lyckoleenden.

Nä.

Så var det inte. Jo det första. Men inte lyckoleendena. Det fanns inga sådana på mitt trötta fejs.

Jag ville så gärna vilja.

Det var så tungt. Det var så vingligt. Det var så blä. Men det var.

Något annat som var och är och händer, är gårdagens bastubad. I Borsöknasjön. Helvete. Vilken sjujädra energikick. Huden vibrerar fortfarande.

Först käka vännen Riikkas karelska piroger och bärsmoothie, jollra med vännerna Kaj och Evas barn, sedan trippa ner i fallande snö och nästan halka men lyckas få fatt i bastuns runda handtag. In. Värmen i förrummet, av med allt, på med handduk och mysa in sig i hörnet. Utsikten över sjön, prassel från veden i aggregatet blandat med barnjollret.

Dricka folköl och prata. Öl+bastu=sant. Uppdatera sig, kolla läget, hur är det på jobb och hur ska vi förhålla oss till riksdagens skitbudget som tar från de fattiga och ger till de rika? Kapar i klimatarbetet mitt under pågående klimatförhandlingar, belönar utsläppare och skär ner stöden för lösningarna? Varför är skatt på produktion av bränslen bättre som styrmedel än skatt på konsumtion av dem? Hur kan mer ärlighet göra tillvaron på jobbet mer spännande?

Baden. Svalka. Man svettas, måste gå ut och hoppa i Borsöknasjön för att kunna diskutera vidare! Måste trippa på halkig brygga, en håller handduken medan den andra utan tvekan som den naturligaste sak i världen typ som att cykla uppför banvallen går nedför stegen och kastar sig ut. (Om Kaj: hoppar. Om vi andra: går i från stegen.) Några simtag senare har kylan tvingat fram en PP i buskaget och sedan går man tillbaka in i värmen. Handduken är dyblöt av tinad kyla, svett och värme. Ligga på britsen och känna bindväven vibrera av liv.

Mera styrmedel!

Mera ärlighet. Stick ut hakan, säg som det är, vi har inte tid att säga som det är senare. Om du inte vet huruvida korallreven kommer att försvinna vid mer än 1,5 graders uppvärmning så ta reda på det!

Det är roligt att vara ärlig.

Bara man vet vad man vill säga. Men det känner man ganska lätt. I magen, I leendet eller i avsaknad av leende.

Gör så här. Börja prata om något. Börja skriva om något. Du märker snabbt om detta något får dig att le eller sucka! Eller någon annan känsloyttring som verkligen känns i kroppen.

Så enkelt är det. Alternativt, ta en kall dusch eller ett kallt bad. Aktivera din inre värmepump. Släpp loss din inre vrede. Böla. Garva. Dansa. Cykla.

Over and out. Bike for likes.

With love,

Anna

Hjälp mig vilja något

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s