Vad allting handlar om

Skrivet måndag kväll 26 november, publicerad morgonen efter

Yo, kollade fel på tågen från Stockholm och var tvungen att dricka en öl på Bishops. Under denna öl formulerade jag klart några tankar jag fått under kvällen.

Vi var ett gäng kollegor på ett event som DN roddat, om klimatfrågan. Jag lever med denna fråga, och får betalt för att driva den, och jag behöver ofta fylla på mitt förråd av inspiration att ta till när allt är skit. Eller när jag behöver skriva en snärtig artikel eller formulera en inledning till något anförande som ska hållas. Kort och gott, klimatfrågan är så långsiktig och ger konsekvenser så långt ifrån mig själv om så lång tid att jag behöver förstå varför jag ens kämpar. Och varför så många gör det vid min sida.

Ibland vill jag fly. Det vill nog alla. Eftersom jag spenderat mycket tid i just flykt, från mina luftslott, så tycker jag att denna känsla är extra intressant att utforska.

För vad är det egentligen jag flyr ifrån?

Varje gång jag flyr från klimatfrågan, ställer jag numera den frågan till mig själv. Och jag kommer oftare och oftare fram till samma sak.

Men först säger jag hej då klimatfrågan, skitfråga, skit skit, jag orkar inte med dig, är så trött på dig

Men det är ju sällan klimatfrågan i sig jag flyr ifrån. För det går inte. Hur långt jag än cyklar på planeten, så kommer jag inte kunna cykla ifrån klimatfrågan. Den finns i vågorna som slår mot stranden och den finns i solstrålarna som värmer mig när jag ligger nybadad på en västkustklippa.

Det jag flyr ifrån är min egen oförmåga.

Och det jag behöver är ett perspektiv och förhållningssätt till klimatfrågan som får mig att känna mig tillräcklig. Modig, snygg, välkommen och allt annat som är viktigt.

Det handlar inte om frågan.

Det handlar om förmågan att förhålla sig till den så att man samarbetar bra med andra.

Det går inte att klicka sig fram mellan ekoshopparna och tro sig kunna köpa sig fri från samarbete. Iallafall inte för mig.

På samma sätt lönar det sig sällan numera att göra en ät-insats för det växtbaserade köket genom att länsa wraphyllan på 7-eleven. Eller lussebullehyllan. Det är så löjligt lätt att vara vegan idag att det helt enkelt inte är särskilt radikalt att köpa en falafel på centralen längre.

Ätandet en sen kväll när man missat tåget är inte längre en politisk handling. Tyvärr, eller kanske tack och lov.

Slut på inlägget, cykla hem i kalla natten och smyga uppför trappen och sedan –

Bedgasm

Over and out.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s