Syrad, saltad, badad: dag 4 i Närke

Jahaja, så var det dags att trycka ett blogginlägg om dag 4. Jag har nämligen ägnat de senaste timmarna åt något så tålamodsprövande som att hacka grönsaker. Och inte vilka som helst, utan vitkål och morötter!

Den som någonsin sett mig hacka morötter vet att jag alltid tar fram dubbelt så många eftersom hälften hamnar i min mage. Detta sker under själva hackandet. De fastnar på mina fingrar som i samma ögonblick dras till min mun med magnetisk kraft. Formeln gäller även vitkål, palsternacka, fänkål och selleri. Dock inte potatis, så vill man säkra produktionen ska man sätta mig på potatis när det ska lagas middag.

Idag skulle dock inte en endaste liten morotsslymmel åka magnetbana ner i svalget. Vi fastar och konsumerar därmed morot enbart i flytande form. Så jag fick motstå varje impuls och istället snällt bese de små orange godingarna försvinna bli till vackra konstverk som sedan åkte ner i glasburkar.

Vi syrade!

Mjölksyrning går ut på att göda goda bakterier i syrefri miljö och sedan äta upp dem och låta dem göra nytta för kroppen. Matsmältningen. Där all hälsa sitter.

Först hackade vi vitkål. Efter att vi hackat den, masserade vi sönder dess cellväggar med händerna för att ge fri lejd till bakterierna att ta för sig när sedan miljön blev syrefri. Enligt sägnen fick sig också vår burk lite av vårt eget, unika DNA med sig på syrningsfärden. Sedan blandade vi i en matsked salt, ett litet äpple, en halv hackad rödlök, lagom med ingefära samt de fasansfullt lockande morotsskivorna.

Vi instruerades att skära hjärtan av dem. Jag gjorde ett, sedan tog jag dekorationskniven och gjorde ett räfflat snitt tvärs igenom.

Hah.

Den försvann sedan ur minnet och ner i någons burk.

Vi körde ner en knuten näve i burken och pressade samman grönsakerna så tätt att jag nästan tyckte synd om dem. Men manövern gjordes för bakterierna skull. Vätskan som pressades ur användes till nästa sats.

Så lade vi ett vitkålsblad som lock, på med en morotsstubbe och så var det klart.

Nu skulle de syras i några veckor och sedan används det kvarvarande spadet i burken, för allt kan inte pressas ur, till vår nästa sats hemma.

Som kombucha!

Älska när goda ting får fortsätta leva.

Men de får det inte av sig själv. Vi måste underhålla dem då och då.

Livet är inte, det byggs, som Are Waerland ska ha sagt. Och hälsogurus citat ska även de få leva vidare.

Det var därmed dagens tålamodsprövande insats.

*Radioövergång till det som krävde mindre tålamod mer hände till följd av en röst som sa:*

Bada.

Jo. Vi hade just druckit 12-juicen, med grönkål och äpple, då rösten i mitt huvud sade just detta ord. Jag hade väntat, den hade bara viskat det till mig innan. Men nu sade den det, klart och tydligt utan att sluddra. Det gick inte att misstolka. Så det var bara att lyda.

Vi gick vår promenad, jag och min rumskamrat Freja, en hund gick med i koppel, och när vi diskuterat syrning och groddning och implementation av dessa element i vår vardag, så dök sjön upp i mitt synfält. Jag vinkade hej då till Freja, hon önskade mig lycka till och jag stövlade ut över den blöta ängen till en rastplats med brygga. Av med paltorna, trippa ner i det halvmeterdjupa vattnet och luta sig bakåt.

Novembervattnet.

Kroppen lät sig genomsköljas och jag hävde mig upp på bryggan. Fötterna var lite kalla men resten av kroppen fnös åt temperaturen. Eller snarare omfamnade den. Var skönt ju!

Men framför allt uppfriskande för hjärnan.

Väl uppe i huset var det brasa, och yoga stod nu på schemat. Vi gjorde Tibetaberna, fem enkla yogarörelser som gör underverk för den långsiktiga rörligheten. Läraren hade tidigare under dagen setts jogga förbi vår lilla sovstuga med en tallkvist i näven. Han hade hämtat in lite mat. Jag tror att han ska ha den i juicen, som han pressar med sin 15 000 kronorspress. Den borde ta tallbar för det priset.

Nåja.

Ikväll efter sista juicen vid 18, blir det bastu och sedan ska jag besöka helvetet för att sedan komma in i himlen. Väl där ska jag tumla runt med salivsträng i mungipan och huden vibrerande av liv. Saliven torkar och jag sätter mig upp och får kanske en kopp te och definitivt en filt om axlarna. Jag kommer att ha skrikit, gråtit, andats hårt för att överleva smärtan och därmed stimulera syretillförseln.

Jag ska få bindvävsmassage. Av vår andra lärare, Johan. Detta kommer mer än lägligt då jag ämnar fördjupa mina massörfärdigheter med denna teknik nu i helgen.

Mer om det imorgon, jag kommer inte kunna skriva efter den behandlingen.

Huset vilar. November är mjuk och varm, brasan glöder och snart ska vi dricka juice igen. Med ingefära.

Sådan är min tredje dag på kuren.

Ah men just det. Glömde säga att jag inledde dagen med att 06.35 spy upp två liter saltvatten, så att jag fick dricka två liter till. Undrar om det var en passning från min mor som ständigt förfasar sig över mina saltstänkta matvanor. Hon ställer undan saltet, jag plockar fram det. Så är våra roller.

Notera för övrigt hur spontant grönsakerna trillar ur burken på fotot.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s