Det icke förhandlingsbara

Yo lovers!

Novemberbloggaren här.

Har redan börjat älska denna månad. Dimman, mörkret, gryning, himlar.

Det mjuka diset, den runda månskäran och den plirande solen.

Att röra sig på stigar med löv vars konstverk av vattendroppar inte kan fångas på bild. Inte heller det diskreta fågelkvittret eller lukten av skog låter sig fångas.

Eller smaken av det insmickrande vinet man dricker tillsammans innan middagen medan man lagar den.

För så här är det.

Jag är på andra sidan kvällsdoppet och vill blogga. Skriva. Kroppen är mjuk, älskad och vibrerande i varje cell.

Inlägg gror när man har spännande samtal med svågern under morgonlöpningen.

Vi ger oss ut i gryning. Ena dagen 0650 och andra dagen 0635. Jag vill fånga mörkret och möta gryningarna i löparskor. Svågern vill hålla uppe sitt löparflow och ställer villigt klockan.

Den första rundan är vidrig. Rent hemsk. Jag vill vända, lägga mig i diket och böla. Gå hem och dricka mitt kaffe. Jag är relativt svagare, tyngre, långsammare och slöare. Benen är kvicksand.

Första 3k är uppvärmning, sedan ska det kännas bättre. Jag vill testa något. Så två gånger ökar jag, och två gånger belönas jag med ett leende. Det är mitt eget, avfyrat i fartökningen. Av fartökningen!

Hah…

Svågern peppar. Jag fortsätter utforska vad fartökningarna gör med leendet. Gör med kroppens hållning och psykets vindlingar. Efter 8,4 km ska vi vända. Ta gruset tillbaka. 200m innan vändning ställer jag den förbjudna frågan. Den jag aldrig ställer annars. Som andra ställer till mig, men jag aldrig till andra.

Hur långt är det kvar?

Och svågern säger vänd, så blir det 12 km, och jag vänder och han fortsätter lite på muskulösa ben och kommer snart att komma ifatt och om mig. Han är så lätt, så svävande, så glad!

Jag hör honom. Han flåsar mig i hasorna. Han orkar svettas, jag slöar. Jag ökar lite, några sekunder håller vi jämn fart och han peppar. Bra Anna, såja. Så är han förbi, och jag ser honom springa i kurvan på sista svängen in mot huset.

Släkten möter i morgondiset. Svågerns fru och små hoppar och tassar, kramar och kisar, morgonmysiga. Han fyrar av armhävningar, core och chins. Svettas. Jag gör lite men börjar till slut istället flowa. Gå på snöre. Triggerpunktsbehandlar höfterna med piassavakvasten. Knarkar kvastens genomborrande smärta som förlöser mig.

Dag 2. Stela och stumma. Låren, fötterna. Nej, inte fötterna, de mår bättre än igår. Benen också. Uppvärmningen 3k, check. Dags att öka, utforska, öka, utforska. Vi kommer in i ett arbetstempo strax under 6 min/km. Tuggar på.

Svågern pratar träning. Vi tar ett motlut. Filosofin kring sitt eget upplägg. Morgonlöpning, styrka efteråt och så frukost och fixa med barnen och till jobbet. Rutinen sitter. Mår bra så. Tränar så för att må bra. Lägger upp sin tid så för att må bra och ha tid för det och dem som är viktiga.

Han kan inte längre förhandla med det. Det ingår. Det kan inte sluta ingå. Han är inte sin träning, men den gör honom till en bättre version av sig själv. Han gillar det. Så han låter den fortsätta göra det.

Jag motargumenterar. Vill ha min sömn. Är så trött på morgonen. Så stel. Hatar morgonlöpning. Blir ännu tröttare.

Men det som händer under dagen efter andra morgonpasset är motsatsen. Jag har ju sovit skit och borde vara sömnig, trött och fel, otrevlig och ful, men kroppen säger emot. Vill inte. Är pigg och glad, fungerande.

Fyra dagar löpning. Två i eftermiddagsmörker, två i gryning. Längre och längre, tugga tugga. Ställena på kroppen som mjukas upp och börjar flyga över gruset.

Jag längtar nu till nästa steg. Jag vill fortsätta utforska tempon, ökningar, sträckor, underlag. Vill ha dopp och kaffe och brasa som väntar efteråt. Vill låta piassavakvasten borra in sig i min höft när vi är klara, innan doppet.

Ja.

Hur slutar det, hur slutar inlägget, hur slutar gryning, dimma, sol och mörker?

Jo.

Med att ställa klockan.

För det finns ingen annan utväg. Det är inte förhandlingsbart. Inte än, inte nu.

Lägga fram pannlampan.

Klockan är nu ställd.

Den ringer 05.15.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s