Mitt sämsta jag

Trötthet och stress måste vara det absolut bästa sättet att kalibrera en människas sämsta jag.

Den meningen snurrar i skallen när jag sitter på ett tåg mot Hälsingland och släkten. Trött i huvudet, trött i magen, trött i ögonen. Trött trött trött slickar sig irritationen om munnen och gör mig till offer för allt det negativa runtom mig.

Tjejen med hesa skrattet som, säkert glad!, har ett spontant och djupt samtal om viktiga saker med mannen mittemot. Hur blir man arg av andras glädje hallå??

Snubben på sätet bredvid som babblar i mobilen och käkar pumpafrön på ett skitspråk jag inte förstår. Med samma typ av hesa röst. Håll käften i din jävla skitmobil!

Kaffet som lyser med sin frånvaro. Intercity tåget har inget till mig, men jag vill ha det. Ge mig det! Ge mig mitt gratis SJ-kaffe, jag är värd det och behöver det för att känna mig ompysslad. Nu!!

En dryg timmes väntan i Gävle. Jag får kanske äntligen sätta mig på ett kafé I FRED med min tid och slippa alla idioter som ska låta hela tiden som jag inte kan koppla bort.

Förbannade solsken. Kom inte hit och tro att jag tänker bli positiv av att du skiner mig i ögonen. Kan du inte regna, så att jag kan smälta in?

Just ljuden som tränger sig på. Som jag inte kan styra. Tyngden det skapar i huvudet. Sluta skratta, sluta babbla, sluta leva!!

Jag är så arg, så ful, så slut och sämst.

Det är det som trötthet gör.

Så sov alla, sov Anna.

Sov.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s