Om frihet.

Jag tar äntligen en långrunda. Dryga 10 kilometer höstlöv. Springer för att jag vill, för att det är eftermiddagsljust och snart novembermörkt och springer för att jag vill just springa. 10 kilometer känns som en seger denna dag, denna höst, denna månad. Denna sida all cykelträning, tävlande, landslagströjor och vidunderliga mil genom Norge och västkusten.

Gjorde jag verkligen det där? Hon med fjäll i bakgrunden, saltstänkta hav i blick och på podiet i blågult, är det verkligen jag?

Man gör så mycket hela tiden som man sedan tänker tillbaka på och undrar om man verkligen har gjort.

Vad spelar det för roll egentligen?

Jag tar av på en okänd slingrande väg i en skog. Kronskogen. Var jag är vet jag inte, i skogen, bland löven.

När jag sprang vet jag att jag hade nåt jävlig träffsäkert, rörande, gripande inlägg på gång. Det fanns i huvudet, trillade runt i benen som rörde sig, flög från sida till sida.

Det handlade om frihet. Att ha världen för sina fötter, som man anses ha när man är obunden till varje annan människa så som man anses vara om man inte är i ett förhållande eller har någon familj som man själv åstadkommit med sina egna gener.

Fri. Är man verkligen så fri?

Jag kan gärna ha världen för mina fötter. Världen är där framför, men också bakom och vid sidorna och inuti och utanpå mig.

Det jag minns att jag så rörande hade velat skriva om, där jag dunsade fram med hyfsade ben på höstlöven, var min familj. Hushållet. Det som finns och lever med mig i huset där jag bor. Jag minns att jag ville beskriva de små stunderna när man lär känna varandra. Att komma hem och prata lite, söka de andras blick och säga några ord för att manifestera kittet som hela tiden nybildas när man bor tillsammans.

Är hon arg? Är han ledsen? Ska jag ta om hand, försöka få att skratta eller vara tyst när vi lagar mat tillsammans?

Katten. Alltid katten. När man varit borta länge och det finns tusen saker att uppdateras kring så kan man alltid låta katten dra igång pratet. Det mysiga snällpratet, vardagens bomull och själens balsam.

Lugnet.

Hej då, nu går jag ut och springer, är det ok eller ska jag hjälpa till med något innan dess?

Alltid de små frågorna, som tillsammans blir stora.

Att bo tillsammans, som man gör varje dag, hela tiden, alla timmar på dygnet även när man jobbar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s