Om cyklar på tåg.

Yo.

Jag är på väg till släkten och olika kalas i Stockholm.

Jag är dagen efter-fnissig och rörig och står bredvid en papperskorg på t-centralen. Övrigt, står det på den. Det är lite så jag känner mig. Övrig. Hjärnan borde leverera en skarp analys med någon slutsats i en av mina hjärtefrågor, men den är upptagen med att välja klänning till kalaset. Har den gröna på mig redan, men funderar fortfarande på att byta till randigt. Studerar nyllen som passerar. Jagade, sökande, pratande, pussande, kramande, blundande, springande nyllen.

Jag får ingen ordning på tankarna. Viljorna. Vill jag något? Om inte, är det ovant för att vara mig, men också ganska skönt.

I torsdags var jag inbjuden att delta i en panel som Cykelfrämjandet ordnade. Där fanns SJ, MTR och andra viktiga aktörer. Frågan vi samlades runt var när vi i Sverige kan förvänta oss att få ta med cykeln på tågen.

Efter panelen blev jag osäker på min ståndpunkt. Jag var inbjuden som resande cyklist. Skälet var att jag blev osäker på vilken grupp jag egentligen representerade.

Från panelen framkom att på de sträckor och tåg där cyklar är tillåtna, har det funnits stark politisk vilja bakom. Detta då cyklar tar upp mycket plats från andra resenärer och plats för cyklar kostar extra. Och att tågets viktigaste uppgift ur ett klimatpersektiv är att plocka ner folk från himlen, som SJ så träffande uttryckte det.

Det håller jag med om.

Det är mycket höga röster från ett fåtal personer som vill ta med cykeln ibland, menar SJ.

Det vill jag också. Jag är en sådan. Jag vill kunna ta med cykeln för att skarva på min vardag och semester. Som man kan i Norge, Tyskland, Danmark… Jag blir otroligt brydd eftersom det känns som att Sverige är efter dessa länder i utvecklingen. Jag vill inte behöva släpa runt cykeln i en väska utan jag vill rulla på den i en vagn, kliva av några timmar senare och då vara i en annan del av landet, redo att möta Äventyret.

Men är vi verkligen tillräckligt många som mig så att det blir motiverat?

Cykelsporten. Hur bilberoende är den inte? Vad kan man göra där?

Tävlingarna. Förlägga dem så att de som bor i närheten kan ta cykeln dit? Förlägga dem där många bor så att många kan ta cykeln? Inte förlägga dem överhuvudtaget?

Bilberoendet uppstår när vi är tillräckligt få för att vilja ta oss iväg från hemorten till nya platser för nya utmaningar.

Jag landar nog i att vi får fortsätta vara bilberoende för eventen. Men då kan man som arrangör inspirera genom att ha visning av bilar som går på bättre bränslen. Och elbilar. Med cykelställ.

Sedan får man väl ta cykeln på bussen om man ska färdas långt för att cykla, och inte vill släpa cykeln i en väska.

Lite så.

Ah just det! Kan avsluta det här inlägget med en lista på operöter som faktiskt tillåter cykeln på tåget. Tack till min läsare och klubbkamrat Niklas som försåg mig med den så att ni kan ta del.

Men allra viktigast, näst efter provkörning av elbil och bilar som går på förnybart, är allt spons. Bilsponset!

Företagen som levererar lagens följebilar, när ska de inse att elbilar skonar cyklisternas lungor? När ska Skoda som sponsrar svenska landslaget, lansera fossilfritt och marknadsföra detta i samband med tävlingar?

Är cykelsporten för liten, eller för stor, för att anse sig ha något ansvar eller möjlighet att påverka klimatutsläppen? Påverka frågan?

Man får känslan av att det händer något med cykling och cyklister när det blir just sport. Då gör man vad som helst och kör hur långa sträckor som helst i bil för att nå de individuella målen, för laget eller för cyklisterna.

Det tycker jag nästan är det mest intressanta. Att sporten med dess resultat och prestationer i mångt och mycket anses ha så stort egenvärde att detta vad som helst sätter sig på andra.

Som att man inte bara tävlar mot varandra i prestationen, utan tävlar mot klimatfrågan och andra samhällsfrågor. Som plötsligt blir viktiga igen när man kommer hem igen.

Vad är för övrigt ett hem?

Nu börjar papperskorgen lukta baguette med majonnäs. Och annat övrigt. Jag ska återgå till mitt resande, ni får återgå till ert lördagspyssel.

Ta hand om era ståndpunkter, meddela mig om ni har nån smart som jag kan ta över, så hörs vi på andra sidan det här dygnet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s