Charging impossible, ett gastkramande luftslott

Hej från ett fullpackat tåg. Faktiskt första gången på två månader som jag får stå och svettas i jacka utan sittplats. Det är dock ok idag när jag suttit hela dagen i fyra olika möten.

Zoe!

Det är dags att skriva om ett felmeddelande jag fick när jag skulle ladda i lördags. Faktum är att det var det felmeddelande som bräckte mitt deltagande i söndagens race på stora skuggan.

Det som hände var först det sedvanliga ongoing checks följt av check connections. Det är helt ok, betyder att man behöver dra ut och i kontakterna några gånger för att få Zoen att ta laddningen. Lampan blinkar rött och blått men det finns alltså fortfarande hopp.

Det läskiga är när den röda lampan lyser samtidigt som texten charging is impossible dyker upp. För då tror man lätt att man sabbat batteriet.

När detta hände i lördags efter att jag tuggat mig runt hela Mälaren på (gratis!!) el, så ringde jag Robin. Det var lördag kväll halv nio, men han hade sagt att jag fick ringa och var det någon gång jag skulle det så var det nu. Det sa mitt bankande nervösa hjärta.

Men det var Zoen som var överkänslig. Inte jag. Menade Robin. Och det var dessutom fransmännen som hade översatt med lite väl hårda ord. För det som menades var att Zoen behövde tid. Egentid. Utan laddsladden inkörd i nosen. Detta i minst en halvtimme. Man skulle sedan med fördel testa ett annat uttag i huset. Efter detta skulle Zoen vara redo för nattlig långladdning igen.

Sagt och gjort. Jag tog hand om crossen och tog min dusch, käkade, softade med hushållet. Garvade åt något. Rensade kedja och trissor från lera och bös. Precis innan läggdags tryckte jag in handtaget i nosen på Zoen igen, och se!

Då tog den laddning igen!

Jag kunde sova gott.

Morgonen därpå var batteriet ändå inte tillräckligt laddat för Stockholm. Men det gjorde som sagt inte så mycket. Att jag pangat luftslottet som felmeddelandets oro utgjorde var desto viktigare.

Med det sagt – elbilen ger nya möjligheter och tränar oss i nya vanor. Någonting med laddningen gör att bilens själ kommer närmare mig som användare. Tror det är för att jag laddar den med el från mitt eget hus. Fixar själv. Utan bensinmack.

Kan själv.

Det får bli inläggets slutord.

Nu är tåget i Strängnäs. Där har de laddplatser på stationen.

Ta hand om er oro och panga ett luftslott, så hörs vi snart igen.

(Ledsen, men jag kan inte få nog av bilden på vandrarhemskatten)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s