Bilfri.

Hej från tröttis-bloggaren. Bloggar lite snabbt innan däckning.

Idag körde jag Zoen till Stockholm. Hann köra för fort, undvika p-bot och köra mot enkelriktat innan jag äntligen ställde mig tillrätta på en laddgata. Fick ladda för en rimlig peng (3 kr/kWh) och parkera som vilken bilist som helst. I zon 3. Jaha ja.

Många tankar hann tänkas på den två timmar långa bilresan. Det var kul att köra rent och tyst, det var det! Jag bröt ny mark för egen del, varit tvungen att lära mig laddplatser. Ny vana, klart det kräver planering men det gör ju nya vanor! Morgonsolen skvalade och jag lyssnade på ljudbok. Ganska avkopplande faktiskt, även om jag förlorade jobbtid så kunde jag slappna av eftersom mobilen inte var tillgänglig för rastlöst flipprande. Fram tills att jag skulle leta parkering alltså.

En fråga innan jag lämnade hemmet var t ex:

Går det fortare att åka bil än tåg mellan Eskilstuna och Stockholm? Från dörr till dörr?

Men jag insåg ganska snabbt att det inte går att tänka så. Det förutsätter till exempel att man kan vägen, och vet var man ska parkera, och aldrig blir toanödig, och aldrig blir stående i bilkö eller vägarbete. Och vad ska man göra med tiden? Vad ger bäst uppladdning inför stundande dag? Hur kommer man fram i bäst mode? Hur kan resan göra en förberedd för dagens begivenheter på ett rimligt sätt?

Nu åkte jag kl. 0752. Kl. 0759 svängde jag av till Ica Ekängen för att göra ett kort ärende där. Jag tog också en PP vid Nykvarn. Två stopp på 107 km. Det hade jag aldrig gjort om jag åkt tåg. Då hade jag tagit PP på tåget! Och aldrig fått för mig att göra ärenden till Ica på morgonen! Eller jo, men då hade jag gjort dem innan tåget gick.

Men nu kunde jag det. Och då gjorde jag det. Precis som så många andra lämnar barn, handlar och gör annat med hjälp av bilen, som de kanske, eller kanske inte, hade klarat utan den.

Kl. 0952 kom jag fram och parkerade Zoen på en laddplats. Kl. 0921 hade jag kommit om jag tagit tåget. Sedan såg jag att det var en plats för ”beskickningsbilar”. Zoen var ingen sådan, även om jag inte visste vad det var för något. Jag flyttade den till ett annat ställe, på ena sidan en p-skylt. Sedan gick jag mot kontoret, men så fick jag syn på en ledig laddplats lite längre bort och beslöt flytta en gång till. Då såg jag en p-vakt i varselväst ta kort på Zoen.

Hjärtat snörpte sig. Skulle Zoen få böter nu?

Men den var ännu inte lappad, upplyste mig p-vakten, som även gav en kortlektion om vilken sida p-skyltar man ska parkera för att det ska bli rätt.

Jag flyttade Zoen till laddplatsen och gick in till Robin. Sa att jag hade sparat 1200 spänn, vad skulle vi göra med pengarna? Så gick vi ut och kontrollerade laddplatsen en extra gång, och jag drog lite anekdoter från helgen. Bredvid oss stod en Tesla, kul för den då. Vi blev sena till morgonmötet, och allt som allt hade det tagit mig dryga två och en halv timme inkl. ärende och PP och köra fort och felparkering och köra mot enkelriktat och betala p-avgift. Och nervigare kollega fick man leta efter, nervöst garvande stod jag och flabbade mitt på laddgatan. Åt vad är ännu oklart.

Robin fick tillbaka nyckelkortet.

Bilfri.

Fri.

Jag hade aldrig känt mig så fri.

Lite som att sitta på en strandpromenad och röka cigarr

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s