Trött- och ledsendagen

Trött- och ledsendagen är den som får dig att vakna i normal tid efter att ha gått och lagt dig för sent. Du snoozar, stapplar nedför trappan och dundrar in i dagens ganska lugna frukostkaos på din väg mot badrummet. Lite havregrynsgröt, två koppar te och en skvätt tandkräm senare sitter du på cykeln till tåget.

Trött- och ledsendagen har valt kläder åt dig. Svart, kort, tajt och två sjalar i rätt färger om du vill byta under dagen. Du kan inte som en vanlig morgon stå för länge och syna dig i spegeln, du måste själv bestämma att du är skitsnygg och office-redo innan spegelmonstret säger motsatsen.

Trött- och ledsendagen lämnar över dig till ditt nya jobb. Den vet att du gillar det, så den gör dig produktiv, fram till sista halvtimmen innan tåget. Du skriver då det sista mejlet som ska innehålla de skarpaste idéerna men du ser dig själv upprepa samma skit som förut. Du raderar, skriver nytt, raderar, skriver nytt.

Du raderar en sista gång. Skriver inte nytt. Stänger av datorn, snabbt hej då till kollegorna i landskapet och ut i sensommarvärmen.

Trött- och ledsendagen börjar då ta över.

Ögonen bubblar. Glänser. Du sänker huvudet, axlarna, tittar ner i gatan och skrynklar pannan medan du samtidigt inte kan låta bli att fnissa åt trött- och ledsendagens teatrala uttryck.

Du vet.

Du vet allt.

Du vet exakt vad du är ledsen över. Du vet när det skedde, hur det började, du såg tecknen och du vet hur du gnuggade in ledsenkänslan i hjärtat och marinerade tankarna i den. Du minns exakt vilken rappade vägg du lutade dig mot efteråt när du tog upp mobilen och skickade iväg det där meddelandet.

Noga formulerat.

Du vet vilka svar du fick, du vet vilka svar du skickade, du vet vilka svar du inte skickade, du vet vilken väg du tog hem i septemberkvällen och du vet att du tänkte:

Nu jävlar ska jag iväg på lite fuck you-cykling.

Men trött- och ledsendagen släpper inte iväg dig på fuck you-cykling hur som helst. Den låter dig inte vara bekväm i dina cykelkläder som borde kunna skydda dig nu. Den matar monstret i spegeln som väser maskerad när du sätter på dig det finaste du har och sedan sätter dig på det finaste du har.

Lycran, hjälmen och Amiran.

Du trampar iväg mot riksväg 53 i hopp om att jävlar anamma ska öka farten åt dig. Benen trycker på, race-hjärnan ställer dig upp och du mosar långsamma spurt-intervaller på 53:an medan hastigheten stiger och du tar av mot Hällberga.

Du gråter inte, är inte arg och du känner ingen glädje.

Men runtomkring finns spelande syrsor och kvällssolen från andra världar. Där finns fåglars prassel i skogsbrynen, rådjurs spetsade öronen på åkrarna och små soppars höstfärgade hattar i dikesrenarna.

Hemma efter 39 km i tilltagande mörker känner du ingen hunger. Du duschar, huttrar lite och småpratar med någon om något. Värmer stekt potatis-rester och linsgryta, lägger till en macka och sticker emellan med rödvinsslatten från i lördags. Ett glas kombucha. Choklad. Trött- och ledsendagen vet att du behöver det.

Du skrollar mobilen för att leta svar. Svar som inte finns, och inte kommer komma.

Du vet det, men skrollar ändå.

Trött- och ledsendagen ordnar slarv i duschen som du måste torka upp. Att städa rensar gegget i hjärnan, så du lyssnar på de mjuka rösterna från hushållet som ber dig göra det. Du vet att ni är flera vuxna som bor tillsammans och har kommit överens om att badrummet ska hållas fritt från hår i golvbrunnen, och att man helst inte vill behöva säga till den vars hår har råkat hamna där. Du vet exakt hur mjuk den rösten är som man använder för att lugna både sig själv och den man säger till.

Du älskar håret i avloppet och låter det gegga in dig och din kväll i trött- och ledsendagens mörka marinad.

För dagen är inte slut än.

Trött- och ledsendagen fortsätter skrollandet som inte kommer leda någonvart, krämar ur det sista kletet.

Tills den inte kan få ut något mer.

Den har peakat, och du också.

Så du somnar, och vaknar när klockan ringer och det åter finns en portion gröt i kastrullen och te på bordet. Från hushållet till dig.

Du trippar ner i köket, säger hej till hushållet, påminner dem om nyckeln i dörren, säger ha en bra dag, tittar på minsta pojken som äter ett morgonäpple i zebradräkt, lyssnar på tonåringen som snörvlar på övervåningen, och gör ditt morgonkaffe extra starkt.

Trött- och ledsendagen är över. Du fick dina blanka ögon, din teatraliska promenad över Kungsbron och dina ivägskickade skitmejl som ingen kommer förstå poängen med. Du fick din cykling, du fick din byta-cykeltröja-tills-inget-utom-det-vanliga-sitter-bra och du fick din känslolösa cykling med syrsorna.

Du upprepade ordet cykling två gånger i samma mening. Det gör ingenting.

Du behöver inte vara arg för att få det där. Revanschen kommer. Du kommer att märka det på hur ditt inre börjar frusta. Det kommer att ske. Du kommer att märka det. Du är utsövd med gröt, kaffe och jordnötssmör i magen.

Nu kan du börja jobba med din sju sidors skarpa analys som ska in i dag och som du inte påbörjat.

Ingen trött- och ledsendag kommer att störa dig.

Däremot måste du ta dig i kragen och avsluta det här inlägget.

Nu.

Med en kram till alla läsare vars trött- och ledsendag kanske precis har börjat.

❤ ❤ ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s