Norge.

Fotot är ärligen stulet från min klubbkamrat Frank som kör Viking tour i Lofoten. Södra Norge dit jag ska ser kanske inte ut så, men Lofoten är det norskaste jag varit med om så det får ändå bli den bilden och att ha den här utsikten, där man lutar sig ut mot kanten av Reinebringen, tar andan ur vem som helst. Återkommer när jag har egna Norgefoton, snart snart snart

Men hej!

Vagabondbloggaren här!

Jag sitter på bussen till Norge efter 87 medvindskilometer till Örebro. Yey vad det gick!! Man kan ju köra nästan hur långt som helst bara det är medvind. Snittet kröp upp mot 37 utan att jag tog i nämnvärt. Sweet.

Amiran ligger och vilar i bussens bagageutrymme. Det är en bra känsla att resa med den: packa väskorna, dra iväg, komma till bussen, köpa kaffe. Skruva av trampor, kanske skära sig på storklingan, av med framhjulet, sänka sadel och omsorgsfullt vrida styret och lägga hjul i en påse och resten i två andra påsar. Tejpa med lite svart silvertejp, klart!

Ofta under andras överinseende.

”Exemplariskt”, menade iallafall chauffören och log på värmländska åt mig. Då blir man glad!

Han sa även skämtsamt att det är fusk att skarva på rutten med buss. Ha ha ja! Det är det ju. Men jag tycker fortfarande det är barnsligt roligt att packa in cykeln och det får alltid någon att tänka till och då låter jag mig gärna skämtas om och skarvas på.

Jag ska till Norge.

Norge!!

Jävlar vad fint det ska bli. Som jag ska bada i havet! Glo på fjordar! Nöta backar! Som jag ska skölja av mitt salta svettiga nylle med det salta vattnet! Som jag sedan, i lämplig tid, ska infinna mig i Ås och stolt dra på mig blågult och ösa för Sveriges färger i NM med resten av damerna.

Det får erkännas att denna sommar har kullkastats en aning på grund av landslagsuttagningen. Inte förrän nu har det riktigt känts som semester. Det kanske inte är en så stor grej för andra som tävlar mycket att bli uttagna och de trallar kanske på som vanligt med cyklingen.

Jag kanske borde softat mer och gjort semestergrejer, nu när jag ser tillbaka på de två senaste veckorna. Typ badat i havet och gullat med syskonbarnen, hälsat på fjärran vänner i fjärran städer eller upptäckt något.

Istället för att simma i Eskilstunaån, tälta på Sörmlandsleden, gulla med Karinfamiljen, bada i Näshultasjön och garva med juggar på den fantastiskt blöta hemmafesten I huset vaaaa??

Men för mig som kör första säsongen är detta med NM stort! Det har tagit mitt fokus just för känslan jag fick efter Sverige-matchen då beskedet kom: rysningarna.

Men nu ska jag iallafall upptäcka Norge. Jag ska först cykla från Oslo lite lagom långt söderut. Via Ås och NM-banan. Köra banan, och sedan ta kväll någonstans. Med wifi. Där ska jag titta på kartan och fatta beslut om nästa dags rutt. Kanske tar jag en buss till Kristiansand eller så cyklar jag dit, eller så kommer jag inte alls dit.

Mitt fokus är hav, blogg och cykling. Så länge resan innehåller det så kommer jag att le. Sedan blir det väl en blandning av skitiga hotell och lyxiga vandrarhem, om jag känner mig och min planeringshorisont rätt.

Efter loppet den 5 augusti drar jag söderut mot Göteborg. Torsdag 9 augusti har jag en buss bokad till Stockholm och cyklar därifrån den sista etappen hem till Eskilstuna. Hade jag varit en riktig landslagsstjärna hade jag mötts av skumpa och hurrarop. Ha ha!!

Faktum kvarstår och det är att oavsett emotionell status dagarna innan en resa så går humöret alltid på topp när jag drar.

På med väskor, fatta ett sista beslut om den och prylen, packa om, glömma något, på med väskorna, stänga besluten, och så –

IVÄG

Snittet var som högst på sträckan Tumbo-Arboga där jag körde på E20 he he

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s