När benen återuppstod.

Hej igen benen saknat er puzz!

Sa jag nån gång vid 0645 i morse när jag vände på väg 214. Det var nämligen så att jag hade haft avsikten att träna backe, och mer specifikt bege mig till Svalboviken för att ta revansch och få mig ett dopp.

Klockan på 0500, sov noll men vaknade ändå 0422, morgonkaffe och havregrynsgröt med kanel, upp å hoppa benen vad kul vi ska ha i gryningen!

Men se det ville inte benen. Herre min vad de skrek. Fast tyst. Krampen i magen satt som en sten och samverkade med benen i ett neggande som inte var av denna värld.

Fyra gånger stannade vi för pp. Vid tre krön rullade vi så sakta att jag trodde benen skulle få mig vurpad. Flera gånger bara stannade vi och hängde med huvudet, urklickade.

Så fort en bil kom klickade jag givetvis i och låtsades göra ett igångdrag.

Men det fanns ingenting att kräma ur.

Strax efter avfarten till nånstans innan Hedlandet tog jag ännu en pp i den frestande granskogen. Sedan vände jag cykeln och började trampa hemåt.

Jisses vilken fart vi fick. Hög kadens och tryck i pedalerna. Det var helt klart något med riktning och mål som inte stämt, så nu skulle jag bara mata lite i motlutet vid Hållsta så skulle vi hem och softa sen.

Trodde jag ja. Efter andra repetionen var kraften så fokuserad i pedalerna att det var omöjligt att motstå tre till. Varje gång hade sin utmaning och fem blev tio, blev tolv repetitioner med tryck från stora klingan eller kadens och puls från lilla.

Vad fan var detta?

Jag vände och tog backen på andra sidan krönet. Den är flackare men längre. Det var plötsligt spännande att testa muskelkraftens förändring vid stående backspurt med extra framåtlutad position. Musklerna jobbade annorlunda!

Fem blev åtta, eller nåt i den stilen.

Jag stod på krönet och dröp av svett.

Det hade kunnat bli massor av fler, men det fick räcka. Jag rullade ner mot järnvägen och laddade för ett par segment till, som jag inte knep, men var glad ändå för att benen kommit tillbaka på bara två dagar.

Sedan blev det bad i Eskilstunaån istället.

För man ska lyssna på benen, de vet oftast precis vad de behöver för att må bra.

shut up legs, ja, men även tvärtom.

Avslutar med en bild av en fet solcellsanlägggning i närheten av Tandla:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s