Känslan efteråt. Känslan just nu.

När du skakat av dig minnena av det surrealistiskt vackra som fick ett så abrupt slut, har du olika val. Du kan bestämma dig för att det aldrig hände på samma sätt som du bestämde de olika sluten och fortsättningarna som du skapade på de där händelseförloppen du igår låg sömnlös över. De som var din hemliga gåva till dig själv, din källa av ro och glädje som du skulle plocka fram och ösa ur när du ville. Du kan kasta ut gåvan genom fönstret och låta den flyga med vinden som en duva med en grön kvist i munnen till nästa idiot som behöver känslomässig låtsaspåfyllning.

Du kan på samma sätt ta bort delar av det som hände, så att du bara har kvar det du vill ha kvar. Du kan behålla kyssen och det naturliga mod du kände, och du kan lägga till att det var du som fick dissa. Fatta beslutet. Det var du, inte han, som bestämde att den andra skulle stötas bort och önskas en bra dag och att ni gärna skulle höras.

Höras?

Du kan gråta, visst. Du kan vara glad över att det var över på en vecka och inte en månad. Du kan också skita fullständigt i att göra en massa reduktionistiska jämförelser som ska få din vecka att framstå som kort, och din gråt att framstå som orimlig, och bara krasst konstatera att ja, man får vara jävligt nöjd med att man lyckats krama ur så mycket livsglädje ur den där förbannade skitveckan att den faktiskt framstod som betydelsefull. Eller att den livskraft man krämat ur den, de olika slut och fortsättningar man fantiserat ihop kanske kan ske i framtiden eller så kommer de alls inte att ske. Man vet ingenting, förutom känslan just nu, som är den totala närvaron med vila och sinnesstyrka i ett, eller den när man sitter på en förtorkad gräsmatta vid Eskilstunaån och bara bölar och undrar vad fan i helvete man skulle ge sig in i det här med hjärtat för, när man klarat sig så länge. För när man kände att man hade all tid i världen, så fanns istället ingen tid alls.

Som när Ridleyn stals.

Det finns ingen mening och det finns bara en mening. Och det är känslan just nu.

Det finns ingenting mer att förstå.

Over.

And out.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s