Recension av styrlinda från Cykelkraft

Detta inlägg skrivs i samarbete med Cykelkraft

En dag i vintras när tillvaron visade sig från sin mörka sida blev jag kontaktad av företaget Cykelkraft. De påstod sig gilla min blogg och ville att jag skulle recensera en produkt från deras sortiment på bloggen. Kunde jag väl! Sagt och gjort spanade jag in sortimentet och föll till slut för styrlindorna.

Har ju redan testat det enda som har någon typ av miljöanpassning dvs kedjeoljor från Pure

Scotten hade vid den tiden en väldigt mjuk men skitig-kladdig styrlinda, så det var dags att byta. Amiran hade en glatt och halkig styrlinda, så den var också dags att byta ut. Det fick bli en svart och en vit, varav den vita alltså recenseras här.

Jag var ute efter en linda med bra grepp, som går att göra ren och som är just vit för att matcha sadeln på Amiran. Och för att det känns race-aktigt. Den skulle också vara lätt att linda.

Så hur gick det?

Lindan lindades fast av mekanikern på min lokala cykelbutik i samband med lite finjustering inför stundande tävlingar. Han hälsade att den var lättlindad, check.

Amiran rullades ut från verkstaden och jag såg tyvärr direkt att färgen på lindan inte matchade. Noooooo. Det finns många nyanser av vitt, och lindan hade en trendig blekvit nyans som inte matchade vare sig sadel eller text på ramen. Lindan var stockholmsvit, om man så vill. Och både sadel och text på ramen hade en mer klassisk bonnvit nyans. Men men, lindan var iallafall vit.

Och greppet?

Här har vi denna lindas förträfflighet. Greppet är en dröm som gör att man aldrig vill sluta omsluta styret med handen. Dess smått uppruggade yta ger en lätt handflatsmassage. Man vill krama om den tills man dör. Vare sig man är torr, svettig, kladdig eller nåt annat om handen så är greppet en våt dröm. Har du druckit och spillt på handen, eller halkar runt i svett på reglaget, så kan du lugnt flytta över till de lindade partierna tills reglagen torkar. Och handskar behövs inte för greppet på denna linda.

Positionen i bocken är den stora behållningen. Man glider inte en millimeter och kan lugnt koncentrera sig på igångdrag, spurt eller tugga distans med denna lindas grepp. Du kan även se fram emot komplimanger från andra cyklister som, på gott och ont, kommer att vilja krama sönder din linda och aldrig släppa taget om ditt styre.

Rengöringen insåg jag direkt skulle bli en utmaning. Amirans förra linda var visserligen klassiskt vit och lite slipprig i greppet, faktiskt hade den inte alls ett särskilt bra grepp. Men den var inte skitig, trots att den suttit där i flera år.

Jag fick tipset att gnugga lindan med diskmedel, vilket jag provade. Jag måste dock säga att detta fortsatt är lindans nackdel. Den blir skitig, oavsett det är handsvett eller från handskarna. Smutsen letar sig in mellan varje lagers lilla kant och kan säkert bilda smutsränder likt dem man kan få under naglarna. Den kräver underhåll för att hålla sig någorlunda.

Men va fan! En snygg linda med gudomligt grepp, det är ändå två viktiga egenskaper som denna linda uppfyller.

Miljöaspekterna är tyvärr helt bortkopplade från denna linda. Jag är den första att testa miljöanpassade lindor, men utgår helt enkelt från att den är producerad helt utan hänsyn till miljön.

Sammanfattning styrlindetest:

  • modell Lizardskins dsp 3.2 mm (coolt namn på linda utan animaliskt innehåll!)
  • plus: greppet, färgen (om den kan matcha andra vita detaljer), lindningsvänligheten
  • minus: kräver noggrann rengöring, ej miljöanpassad

Och så några idolbilder, alla tagna av mig förutom den på mig som Maria tog

2 reaktioner på ”Recension av styrlinda från Cykelkraft

  1. Styrlindan är precis så bra eller t.o.m fantastiskt bra som du beskriver, men den har en mycket särskild och mycket irriterande egenskap: den liksom kommer loss eller snarare blir lös!

    Då kan man förstås vrida den på nytt, men det blir sällan lika bra som den var. Eller man kan göra ett par snitt med sax och använda tejp av samma färg, men det blir aldrig snygg.

    Lizard Skins DSP är inte lika ”pre-stretched” som andra styrlindor och om man gör som man har allttif gjort. resultatet bluir som ovan, förr eller senare. Man måste alltså stretcha *hårt*, vrida en liten bit, stretcha igen, vrida en liten bit vidare, stretcha *hårt*, vrida osv.

    Gilla

    • Aha… Intressant komplettering till recensionen. Jag gissar att om man kan detta knep som du beskriver så sitter den som ett smäck och man får alla goda egenskaperna, right?

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s