Men för helvete, cykelsporten.

RR #14, U6 etapp 4, GP. Lottades I sista startled, hade en maffig skräckblandad känsla i jätteklungan tills kommissarien släppte på, fick en GP-chock och kom efter men låg snyggt i kurvorna och körde taktfast lagtempo med lagkamraterna och två till och blev avplockad efter några fler varv än väntat. Närmare bestämt 10 av ordinerade 15. Rullade i mål och besåg klungspurten med rejäl revanschlusta.

Typ så gick det idag!

Och imorgon tänker jag fan inte bli avhängd, men skit i det nu. För när mina klungkollegor kommit i mål och vi åkte hem, började jag studera programmet. Och då insåg jag att herrklasserna systematiskt körde dubbelt så långt, alternativt lite längre, alternativt rejält mycket längre om än inte dubbelt så långt.

Kolla vad vi ska köra imorgon till exempel:

Och vad vi körde dagarna innan:

Fram till klassen F/P 15-16 anses vi kunna köra lika långt. Men vid 15-16 händer uppenbarligen något. Här förväntas plötsligt pojkarna kunna köra längre. Och avståndet tas med upp i åldrarna fram till den härliga medelåldern. En herrjunior kör lite längre än damklassen. Herreliten kör genomgående dubbla distansen i linjet, och rejält mycket om än inte dubbelt så långt i GP:t.

Damklassen, som alltså utgörs av kvinnor från 17 år och uppåt inkl eliten, likställs med en herrcyklist på 15 år i förmåga. (Lägg till de hitresta cyklister från Holland, Tyskland, Norge och Danmark som deltar i U6!). Och förmåga i de här fallen är inte bara ungdomlig benstyrka och hormonstinn explosivitet. Det är fysisk och psykisk uthållighet, erfarenhet, mod, säkerhetstänkande, klokhet och andra saker som man samlar på sig genom åren som cyklist, både utanför och på tävlingsbanorna.

Mönstret går igen i de flesta tävlingar och är ingenting unikt för U6.

Vad leder det här till då? Jo, till att kvinnor systematiskt undanhålls chansen att bli lika starka som män. Vi kan träna ihop, visst. Men varför ska vi träna på distanser som aldrig dyker upp på tävling?

(En praktisk konsekvens detta får är att svenska cyklister får svårt att hävda sig internationellt på t ex VM efter att ha tävlat i Sverige.)

Fram till att era fruar, döttrar, partners och singelpolare är 15 år kör vi alltså lika långt. Men sedan dras könen isär för att, ja varför?

VARFÖR FFS.

Här finns en möjlighet att jämna ut skillnaderna i kapacitet serverad på silverfat. En möjlighet till en sak mindre att skylla kvinnors underlägsenhet i sporten på, om man så vill. Varför envisas cykelförbunden, klubbarna och alla andra med mandat att fatta beslut om distanser, med att cementera uppfattningen om kvinnors och mäns kapacitet? Med att sänka kvinnors möjligheter att stärka kapaciteten?

Tempot däremot, iallafall här på U6, kanske även annars, körs för övrigt på samma distans. Här görs skillnad på ålder, men inte kön. Varför då, kan man fråga sig. Och framför allt: innebär detta att vi kvinnor ska behöva förlita oss på tempoloppen om vi vill tävla upp oss i kapacitet? Hemska tanke!!

Åter till linjedistanserna. Jag blev så förbluffad över cykelsportens gubbighet och totala brist på insikt, att jag ringde upp Anna Svärdström. Anna sitter i mastersrådet på svenska cykelförbundet och är en skitstark D50 som sopar banan med alla. På Falkenloppet var det hon som förkunnade att dam och herr äntligen körde samma distans. Alltså 7 varv, totalt cirka 70 km.

Anna Svärdström berättade för mig att denna ändring hade tillkommit med kollektiv kvinnokraft. Cyklister som påtalat denna skevhet under flera år. Ett argument hade tydligen varit att loppet ingår i Stockholm 3-dagars och som avslutning på en helg med två GP, när man ser fram emot att äntligen få mata på, förpassas till ett dryga 30 km långt ”linje”lopp. Som alltså knappt är värt namnet.

Sedan nämnde hon några regler som var uppsatta för olika åldersklasser. Jag minns dem inte exakt, för allt jag kunde tänka på var Vasaloppet. Mer specifikt Vasaloppet 1980, när jag föddes. Då fick nämligen kvinnor inte köra Vasaloppet. Bara män fick dra på sig trikåer och skida de nio förföriska milen.

Det är sant!! Kvinnor klädde tydligen ut sig till män, och hade jag varit mer än den dryga månad gammal jag var på Vasaloppet 1980, så hade jag lätt gjort det.

För att påtala skevheten.

För regler och normer kan förändras, bara tillräckligt många vill det.

De människorna var skidsporten, de människorna gjorde det. Vi är cykelsporten, vi kan också göra det.

För kära älskade cykelsporten, hur ska vi komma tillrätta med all ojämställdhet om vi inte ens erbjuder kvinnor och män samma distanser? Hur förklarar du som arrangör för den tjej som fyllt 15, att hon plötsligt inte förväntas vara lika stark, inte få utvecklas lika snabbt, som sin manliga klasskamrat?

Vad är det en herrjunior klarar som en 40-årig damveteran inte förväntas palla? Vilka moment i sporten, vilka kvaliteter, vilka styrkor och svagheter är det vi vill åt när vi separerar på det här sättet? Vilka erfarenheter förväntas en man ha, som en lika gammal kvinna saknar?

Det är väl snarare herrloppen som borde vara kortare med tanke på den högre kraschfrekvensen där

Tänk om det blir på samma sätt som det kanske blir med klimatfrågan. Att våra barn, kanske särskilt våra cyklande döttrar, frågar oss varför vi inte gjorde något. När lösningen låg där på det välputsade silverfatet.

Det finns mycket att göra inom klimatfrågan i cykelsporten också, mer om den oljedopade tävlingsbubblan och min desperata klimatkompensation i kommande inlägg

Jag vill uppleva detta uppenbart välbehövliga skifte! Jag vill kunna dela samma eftersnack med alla mina tävlande vänner, utan att behöva säga ”fast vi körde ju bara 5 varv, så ni upplevde säkert backen mycket tuffare” och liknande spörsmål man vill dela efter ett lopp.

Det kommer kanske ta några år för oss att träna upp kapaciteten, eller så kommer vi att med hjälp av andra kvaliteter att ta oss an distanserna. Men cykelsporten ska väl leva länge, minst lika länge som kärnavfallet* iallafall.

Vem vet hur många år det kan ta att jämna ut resultatlistorna?

Men varför leva kvar i något så uppenbart förlegat?

När ska vi börja om inte nu?

Kom igen, cykelsporten!

Du kan bättre.

Kram,

din avhängda, nyfrälsta GP-cyklist

Anna

Foton Fredrik Wikström och jag

Och grattis alla som var starka nog i ben och psyke att uppleva klungspurten, jag vill också!!

Älskar för övrigt när lagledaren lyfter ner ens cykel från bilen efter loppet och man upptäcker att han stoppat ner en lämplig dryck i ena flaskhållaren

*100 000 år

5 reaktioner på ”Men för helvete, cykelsporten.

  1. Jag vill bara påpeka att skidsporten gjorde det bara när det gäller Vasaloppet och andra långlopp; det är fortfarande lika löjligt illa med alla andra tävlingsdistanser!

    Jag har också en aning att orienteeringsbanor är inte identiska för män och kvinnor. Och i friidrott är praktiken ju ofta sådan att kvinnor löper 5000/3000/800 m när män har sin 10000/5000/1500 m.

    Cykelsporten är alltså inte unik i det avseendet – men tack och lov finns det t.ex. triathlon! Tänk om en arrangör i den sporten skulle erbjuda heldistans för män och halvdistans för kvinnor:-)

    Gilla

    • Usch, tack för upplysningen Jussi! Vätternrundan kan ju också köras av både kvinnor och män. Det är otroligt hur omoderna förbunden inom säkert många fler sporter är i det här avseendet! Som om fotbollsmatcherna för herrar skulle vara 90 minuter och damernas bara en halvlek…

      Gilla

  2. Självklart borde det vara samma distanser för alla. Dock har jag som arrangerat många cykeltävlingar noterat att det aldrig är kvinnor med och arrangerar (max någons morsa som säljer korv)vilket naturligtvis inte gör att den fråga är prioriterad.
    Är du med och arrangerar cykeltävlingar?

    Gilla

    • Hej Stefan! Jag ser fram emot när de lopp du är med och arrangerar har samma distanser då. Det vore intressant att höra hur era diskussioner går i den frågan också. Ni arrangerar ju för båda herr och dam och du verkar ju medveten så jag vill ju tro att könsfördelningen i arrangörsgruppen inte har betydelse. Att kunskap och medvetenhet spelar större roll. Och viljan från dem som cyklar. Men könsfördelning i arrgruppen spelar kanske roll som du säger, att trots medvetenhet så blir det inte lika om det bara är män i gruppen.
      Själv började jag tävla i maj och min klubb (team smestan, ej Västerås, dit är jag bara utlånad för U6) ordnar inga tävlingar i år. Innan dess var jag intresserad av tävling och ej heller medveten om distanserna och höll mitt engagemang till motionsloppet. Men hädanefter ska jag lyfta frågan i de fall jag har möjlighet. Definitivt först i min hemklubb nu efter U6. Hur resonerar din klubb i frågan?
      Mvh Anna

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s