Veganprat: Taxinge slott

Då har det blivit dags att recensera kakslottet Taxinges veganfika!

Ena hugger som bäst tänderna i sin bulle när jag misslyckas med att ta skarpa kort till bloggen, ja ja…

Rubrikens ord veganprat tycker jag är jättebra. Jag ska däremot absolut inte sno det. Det kommer nämligen från namnet på en podd som handlar om veganska perspektiv på massor av vardags- och andra saker. Poddarna pratar om allt utom recept. Lyssna och läs mer här den som känner för det. Jag gillar som sagt ordet, och podden är en befriande receptfri zon.

Hur som.

Det var jag och en till cyklistvegan i klungan. Fikarundor är ofta utslagsgivande för detta ställningstagandet och så även idag. Man måste fråga, och det orkar vanligtvis inte den som bara är lite nyfiken. Det var iaf enbart jag som bemödade mig med att fråga vad på kakbuffen som faktiskt var veganskt. Den andra (trött på att behöva framstå som en utomjording 2018?)- stackars veganen hade tydligen enbart pimplat kaffe hörde jag sen. Stackars tröttis. Hur som. Jag frågade, varpå personalen hivade fram en

*trumvirvel*

SPECIALMENY

som

*trumvirvel*

INTE STOD PÅ DEN VANLIGA MENYN FÖR VEGANER ÄR SÅ JÄVLA SPECIELLA

sorry lackade lite där.

Jag beställde alltså, faktiskt efter moget övervägande för det var så många alternativ, en kladdkaka med bär och grädde. Bland de andra valen fanns halloncheesecake, chokladboll, nån fruktpaj och nån mer grej som jag har glömt. Kanske pekanpaj. Allt verkade iallafall gott, och jag beställde även en asdyr hommousmacka (som tydligen var värd att skriva på den ordinarie menyn) samt kaffe.

När specialfikat levererades höll jag på att tappa hakan.

OMG.

En drömskt kladdig bit fudge-kletig chokladkaka flankerad av perfekta specialhallon, jätteblåbär och en skål fluffigt vispad sojagrädde – med två specialcitronmelissblad på toppen.

Herre min je.

Skulle JAG få fika kladdkaka under en cykeltur whaaaaat!

Min vana trogen började jag med det söta, och doppade varje bär i grädden. Sedan skar jag lämpliga bitar av specialkladdmonstret och doppade även dem i grädden. Små smuliga kladdbitar fastnade i skålens specialräfflade kanter, och jag använde den nätta dessertgaffeln för att skrapa loss dem.

Ingenting fick förfaras.

Varje tugga smälte i munnen.

Så var det dags att hugga in på hommousmackan. Monterad intill perfektion låg den med hyvlade bitar av grillad sötpotatis på sin brödskiva, och jag spetsade varsamt den karamelliserade rödlöken på gaffeln och skopade upp hommousen. Ärtskotten tog jag med fingrarna, och till slut var montaget så pass nerbantat att jag nändes bita om den som en vanlig macka.

Hommousens något fasta konsistens gjorde att den stannade på anrättningen. Check. Kryddningen var lagom för att ingen skulle kasta ut mig ur klungan pga vitlöksandedräkt. Sammantaget hade den allt för den som gillar typ lyxiga räkmackor, inkl en värdig prislapp.

Två koppar svart kaffe och 186 kr senare hade jag nöjda smaklökar och chokladkladdiga gräddminnen.

Så vi trampade iväg från kakslottet på fikaben fulla av syra. Hej då torn och tinnar och grusgång, hej böljande asfalt!

Det var medvind oavsett väderstreck, och klockan stannade på 150 km.

En bra dag och ett jävligt bra fika. ✌️

På en rätt cool lånecross

och blått storstadsvatten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s