Till dig som cyklar på för stor cykel

YO LO!!

Sorry hög. Tryckte ett drömpass på Amiran i morse. Gick och la mig tidigt igår efter ett par dagars förvirrad gråtfest och skrynklad panna över livsvalen. Så i morse skulle klockan ställas tidigt och efter gryningskaffet bar det av!

Benen hade vilat några dagar, en underskattad vila. Hata cykla när man inte riktigt vill. Fast det är värre att inte få cykla när man verkligen vill!

Men det bästa är förstås att cykla när man verkligen vill.

Morgonen var ljuvlig, nyanserna av grönt gick från vete, ekarna, granarna, tallarna, gräset, min tröja när jag skulle ta nån fjantig bild på mig själv – men bäst av allt var trycket i benen och syran som smälte ner alla demoner till vattenpölar, som torkade upp och dunstade för att återgå till det eviga kretsloppet.

Nog om rundan!

Över till essensen: och det är vad som händer när man vågar hitta rätt cykel. Det kan låta löjligt enkelt, bara att klicka sig fram till bästa modell på nätet och göra en bike fit, KLART! Men mina cykelköp har sällan gått den vägen. Eller faktiskt aldrig. De har alltid varit mer eller mindre spontana begagnat-köp. Men när jag vågade testa en liten DÅ i mina ögon mini-cykel i Umeå, på 51 cm, så insåg jag äntligen att det spelar roll. Cykel må vara en materialsport, men det blir knappast bättre av att man cyklar runt och lider på en för stor cykel. Varför lida när någon annan kan få ha glädje av den, och man själv större glädje av en annan?

Många av er som läser är säkert sifferproffs och bike fit-vana. Eller kanske tänker att landsväg ska göra lite ont så varför klaga hallå. Men det som hände MIG när jag gick från en 54 till en 51:a, var att jag fick en helt annan kontroll. Jag kunde byta styrstam och på så vis förlänga cykeln framåt, vilket innebar en annan tyngdpunkt vid spurt och backe. Jag kunde höja sadeln och få mer drop. Vilket sammantaget gav en större möjlighet till kraftöverföring. Jag trodde innan att jag var så aero, när jag i själva verket bara var utsträckt. Nu sitter jag skönare på sadeln, kan ligga i bocken och använda tyngden i spurter och har fler valmöjligheter i sittpositionen rent allmänt.

Och framför allt så klättrar jag bättre.

Vilket inte är särskilt svårt för mig att göra ”bättre”, eftersom jag knappt har gjort det.

Förutom att storleken märks inte bara på komforten och känslan i mig, så märks det på hastigheten. Jag kollade nyss på mitt morgonpass från Västerås i helgen till exempel. Högre medelfart. Med ryggsäck och tröttisben. Jag får ut mer kraft för varje tramptag!

Och när jag efter SM skulle testa om inte allt ovan var inbillning, du ville bara ha en ny cykel ffs, så var det inte det. Jag körde ett pass på scotten och vill aldrig dit igen.

Så ni som funderar på en mindre cykel: våga testa.

Ok?

Avslutar med tre foton:

Den nya Amiran

Den gamla Scotten

Den Amira som ledde till köpet av den nya Amiran

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s