Umeå.

Brorsans jordgubbe får symbolisera den sötma som omger mitt cykelhjärta just nu

Jag är på väg till Umeå – på träningsläger!!

Det har tagit mig en stund att landa detta faktum, men så är det faktiskt.

Och vad i hela friden gör du där, hallå cyklister åker söderut på sina träningsresor

Umeå som stad är något av en gammal barndomsdröm. För mig som Norrland-o-fil så hade det varit ett givet val för plugg, men ödet ville annorlunda. Utbildningen jag ville gå fanns helt enkelt i Uppsala. Inte Umeå. Men genom det fantastiska älska-hata mediet Facebook och gruppen Cykelkläder för tjejer så stiftade jag bekantskap med en flitig annonsör. Hon sålde skitsnygga, välsittande kit till mig. Camilla Lundberg!

När jag som bäst funderade på vad fasiken som skulle hända i sommar, eller i mitt liv överlag, så kom det upp ett evenemang. Träningsläger i Umeå!

För dig som inte ska köra Tjejvättern eller bara gillar att just cykla. Med andra damcyklister. Enbart. Bring it on, jag behöver damsällskap, tänkte jag och lät det vila lite.

När det fortfarande fanns kvar i tankarna så köpte jag till slut tågbiljetten och här sitter jag nu med en timme kvar till Umeå C. Och jag ska bo hos denna Camilla som jag enbart haft handelsförbindelser med. Vad bra handel är ändå!

Jag ska alltså låna en cykel och få cykla i dagarna tre. Fredag är min egentid i Umeå. Då blir det kort och snabbt och intensivt. För SM. Sedan blir det distans i rimlig fart med inslag av teknik. Och yes jag har massageyrket med mig i händerna. Så praktiskt när det sitter där, bara att ta med en flaska olja!

Jag ser fram emot att få åka ikapp våren. Andas ljusa norrlandskvällar. Doppa i en älv efter rundan. Se vyerna! Svalka mig i lite svalare temperaturer (fast jag äskar hetta tro inget annat). Och så testa någon smäcker racer!!

Scotten väntar tålmodigt hemma.

Jag ska få höra norrländska dialekter och umgås med likasinnade på en helt annan ända av landet. Se nya krön, cykla nya kurvor, dofta ny asfalt!

Du borde stannat hemma och nött backe i hugelsta Anna. Kört på låg kadens i Svalboviken upp och ner, ner och upp

Ja, kanske det. Men nu är jag här. Omgiven av två bra beslut. Att stanna i Eskilstuna och cykla, och att åka till Umeå och cykla.

Snart är jag framme!!

Nu är jag framme

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s