Att leva är inte nog. En liten cykel måste man ha.

Såjaaaa!!!

Det finns ingenting som kan väcka min race-lusta till liv som korta intervaller.

Race-lusta ger benglädje som snart letar sig ut i mungiporna som börjar peka all världens väg.

Mot himlen till exempel!

Jag och PT-Johannes skulle alltså trampa ut mot den ombyggda banvallen i Hällberga för att väcka benen. Mitt baknav hade varit inne med cykeln på verkstaden ett par dagar för länge för att jag skulle vara helt tillfreds. Löpning är kul men cykel är cykel. Så när jag äntligen fick sitta upp och klicka i, fatta styret och häva mig framåt de första tramptagen ut ur stan – jaaaaaaaaaaaaa så skönt det var!

Vi nådde banvallen, och värmde upp i den lummiga försommarkvällen. Johannes instruerade oss genom ett pass av 4*2 min, 8*1 min, 8*30 s och en liten bubblare på slutet: 4* spurt.

Det var rena mirakelkuren för mina ben, som hade längtat efter att tugga asfalt och stå upp och häva spurter. Det fick de!

Jag levde i varje intervall. Varje intervall levde i mig. Det var en segmentsbefriad fokusering i varje tramptag, varje andetag, varje muskel i magens svindlande virrvarr som spändes rätt och varje syremolekyl som tillsammans med rätt tankar gjorde det möjligt.

De första 2-minutrarna genomfördes så klart på stumma ben. Under de två följande försökte kroppen smita undan och lalla. Sedan kände jag race-vittringen och då kunde jag äntligen ta i på riktigt.

Så när Johannes instruerade de sista spurt-intervallerna så darrade benen av syra och glädjen hade spritt sig och allt var bra.

Allt var så bra!!

Så då tog jag den här bilden som fick bli omslagsbild på det här inlägget, trots att glajorna sitter på sniskan, eller kanske just därför, och så trampade jag hem genom Vilsta.

Och imorgon blir det klubbträning igen! Då kör vi kurvtagning och igångdrag. Yes yes. Nyttiga grejer att ha koll på inför helgens 3-dagars äventyr i hufvudstaden: Arlanda Test Track Race på fredag, Kringelloppet i Södertäljte på lördag och Falkenloppet i Nynäshamn på söndag. GP, linje och linje. Jag passar på att krama om släkten under helgen och vet inte riktigt hur jag ska ta mig hem på söndag från Nynäshamn. Men det gör ingenting. I värsta fall belönas jag med en magisk försommarnattscykling från Södertälje, för det är så långt man kommer med pendeltåget från Nynäshamn och där får man ta cykeln.

Eller kanske försommargryning om jag sover hos brorsan i Tullinge.

Det vore faktiskt helt ljuvligt, båda alternativen.

Jag kanske träffar någon av er läsare i någon av startklungorna!!

Sorry hög.

Men känslan av en böljande cykelglädje som ger sig tillkänna såhär en tisdag är helt jävla fantastisk.

img_20180519_175411-1090373026.jpg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s