RR #4: Vallbytempot 2018

Hej alla lakritstroll. Här ligger jag i tempoposition och försöker se snabb ut. Mina ben är sura som colanappar men hjälmen sitter perfekt. Något ska man lyckas med.

Igår var det dags att testköra ett par läckerheter till tempopinnar i Gånsta utanför Enköping. Det var CK Enköping som arrangerade Vallbytempot och kvällen var magiskt försomrig!

Jag hade pimpat Scotten med finhjul och i sista sekunden lyckats montera på det där som skulle ge mig superkrafter (tack Lucas och Miche).

Vi drog iväg ett gäng om fem: Alex, Lucas, Björn och Ida och så jag.

Vilka tempospjut till klubbkamrater jag har! Och vilka fordon de kör på: svirrande maskiner med styren som ger en sittposition jag bara kan drömma om. Bredvid snitthastigheter som deras på mellan 34 och 39 låg jag i lä, men varje start är en bra start, eftersom man alltid lär sig något.

Helvete vad mina ben inte gillade det jag utsatte dem för. De klagade högljutt från start, men efter ett par kilometer av den 9 km långa banan innan vändning lyckades jag lotsa in dem i ett acceptabelt tempo. Jag låg stabilare än förväntat på mina pinnar, och knäppte händerna vilsamt runt änden på dem. Jag gjorde mitt bästa för att se snabb, kraftfull och stilig ut.

Snart hörde jag det första svirrande ljudet av en tempocyklist på väg att köra om mig. Ida. Hon ropade några peppande ord, trampade förbi och var borta. Allt jag såg var två starka ben som majestätiskt gled ur synfältet.

Banan fortsatte sin kuperade sträckning förbi hagar, grusavfarter och en liten vacker kyrka. Dem jag mötte cyklade med något lätt plågat i blicken. Jag hade svårt att relatera till det, min fart var bra och benen hade accepterat läget. Men snart kom vändpunkten, och med den helvetet.

Vinden.

Som inte alls egentligen var särskilt stark, men ändå kändes så. De resterande nio kilometrarna fick bli ett övningstillfälle för sittställningen. Ja, så fick det bli. Knappt 33 minuter efter starten trampade jag så i mål nedför målbacken och träffade de andra i en korsning.

”Vidrigt!”, sa jag.

”Vad bra”, sa de.

Sedan drack vi starkt kaffe i plastmuggar och knäppte lite kort.

Så var det med de tempobenen!!

Resultat här

foton Enköpings CK och undertecknad

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s