Post-race.

Mitt i hägg och syrén hamnar jag i en våt och varm cykelovilja. Jag är sliten sedan helgens tävlingar som följdes av hårda pass både måndag och tisdag. Cykeln har en lös eker och tubdäcken på tävlingshjulen släpper luft och behöver limmas. Lagren i pedalerna är slut. Den ena klossen lossnar i ett. Mina favvostrumpor behöver tvättas. Jag själv behöver en klippning.

Yo hörni!

Shit, jag får verkligen kämpa för att hålla ögonen uppe. Idag var ingen rolig dag att cykla trots överljuvlig majvärme och gula rapsfält. Intervallerna framstod som dödslånga och supermeningslösa vägslattar som kunde dra något gammalt över sig. Glädjen i att ställa sig upp och mosa på, som jag hade i måndags, är som bortblåst.

Det kan vara värmen, jag vet. Men fan. Jag älskar värme och sol. Och de här dagarna, när jag gör ett praktikarbete ute på ett hustak för att montera solpaneler, så älskar jag såklart solen ännu mer.

Men jag älskar den inte med samma intensitet idag.

Jag vill ha en cykel som inte låter ”pfft, pfft, pfft” med jämna mellanrum. Det enda som är bra med det ljudet är att jag fattat var det kommer ifrån. Från en lös eker. Jag har felsökt det där ljudet jävligt länge. Det låter när man rullar, men inte när man frihjular. Det låter när man sitter på sadeln, men inte när man står upp och trampar. Det låter även när man inte trampar. Men det låter inte när man frihjular med handen, och cykeln stod stilla på marken.

Sjukt lättad över att ha hittat felet, även om det betyder att jag förmodligen måste lämna in den och vara utan den ett par dagar. Vad jag ska cykla på då vet jag inte. Jag var ju inne i ett styrkeflow, skulle mosa Hugelstabacken på lördag, jaga krön på söndag…

Nästa vecka ska jag köra ett tempolopp i Enköping. Vallbytempot! Det ska bli trevligt. Faktum är att jag fick blodad tand när jag lånade en tempocykel dagen efter Orrestatempot. Så pjåkigt är det inte att ligga och mosa för sig själv ändå!

Imorgon ska jag vila. VILA. Jag önskar att cykeln kunde vila sig i form. Att pedalernas lager kunde läkas, ekern rikta sig själv och strumporna komma ut kritvita och som nya ur tvättmaskinen. En ny Garmin ligga i postfacket på jobbet och ropa ”Godmorgon!!” när jag kommer till jobbet imorgon. Precis den modell jag behöver, utan att veta det.

Men vila blir bra.

Vila är vila.

Imorgon ska jag inte göra någonting. Bara kanske lämna in hjulen.

Godnatt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s