RR #1: Arlanda TT 8/5

Jaha!!

Jahaja.

Så var premiären avklarad och det med besked. En skit-premiär om man vill vara på det humöret, en spurt- och kurvpremiär om man är på det humöret. 20-talet damer i startfållan och jag för långt bak, hänger med ett halvt varv och sedan

SWOSH

är alla borta.

Nästan.

Va fan!

Kvar är jag, ett par Bianchi CK och en mörkblå rygg som jag vet är CK Stockholm. Och en Ormsalva och en västeråsare, får jag veta senare.

Vad hände?

Svar: tävlingshjärnan var inte inkopplad. Sladden glappade. Jag var för snäll, väntade in alla hetsare och tänkte att jag kommer ikapp sen, när jag är som starkast, på slutet!

Men det funkar inte så på ett GP. GP är som gokart, man måste vara blixtsnabb. Och man måste hänga med i första rycket, där sållas agnarna från vetet. Jag var vetet, eller agnarna, beroende på hur man bestämmer.

Nåväl. På andra eller tredje målrakan glider jag upp vid sidan av en Bianchi jag känner, vi kör tillsammans några hundra meter innan hon saktar ner. Då kommer hennes Bianchi-polare och kör om under glada tillrop, och eftersom det fortfarande glappar i race-hjärnan tappar jag henne.

Sex varv kvar och bara kurvor att tävla mot. Så det gör jag, riktigt snyggt attackerar jag dem och blir lite bättre varje gång. Tycker jag i alla fall!! Trampar så länge jag vågar, vrider cykeln och leker med tyngdlagen.

I fjärran trampar CK Stockholm. Jag ser henne tre gånger per varv.

Jag älskar mina ben när jag kommer upp på sista varvet och börjar låtsas att jag varvat alla och kör för guld. Då kommer den första i herrklungan susandes. Knallgul styrlinda. Han följs av en hel svärm, vilket gör att jag kan minska avståndet till CK Stockholm och rentav få vittring på en spurtstrid med henne. Jag ser även att hon är på sin vakt gentemot herr-svärmen.

I nästa sista kurvan tar jag in så pass mycket på henne att det faktiskt vankas kraftmätning. Jag låter herrarna gå om, så att jag i lugn och ro ska få henne att tro att jag också är en av dem. Det verkar lyckas, för hon kör på i sitt arbetstempo, ökar inte, vill bara få min omkörning överstökad. Jag lägger mig nära hennes hjul, och uppbådar is i magen medan jag förbereder min attack.

Så går jag ner i bocken, lägger i en tung växel och vidgar näsborrarna.

Sedan gör jag det.

Jag spurtar om henne.

Slut på inlägget. Slut på premiären.

Början på resten.

Resultatlista här

Johannes tog bilderna

Annonser

2 reaktioner på ”RR #1: Arlanda TT 8/5

  1. Tror de flesta har haft samma känsla.
    Kände samma sak när jag körde GP första gången undrade vad som hände, Vart tog alla vägen.
    Nu tycker jag GP är roligaste landsvägsgrenen fart och fläkt hela tiden.
    Träna mycket kurvtagning för att behålla farten genom kurvan.
    Då kommer det kännas mycket lättare eftersom det blir utdraget och småryck efter varje kurva

    Liked by 1 person

    • Bra input! Yes, kurvorna är naturligtvis avgörande. Håller helt med om att det lätt är roligaste grenen, när man väl hänger med! Vi körde varvbana dagen efter på träning och fick till bra klungkörning med uttänkta attacker. Ses på nästa GP Markus!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s