Rapport från vägren 53

Hej alla skogsrenar!

Idag har vi rensat vägren, jag och Lucas. Mitt estetiska öga kunde som ni vet inte stå ut med att glo ner på plastpåsar, väderbitna godispapper och annat skit i vägrenen.

Så därför gav vi oss av för att städa den.

Med oss hade vi påsar av olika sort (har ju optisk sortering i Eskilstuna), ett par handskar var samt ett lämpligt humör. Lucas kom svirrande på sitt nyservade tempospjut medan jag trampade finsk tralla. Kvällen var solig, vägrenen var slav under konsumtionssamhället och vi var där för att befria den.

Egentligen var det ju dikena vi rensade. Men vägren låter bättre.

Det tog någon timme att riva, plocka, slita och dra fram plasten ur marken. Jag fann en särskild tillfredsställelse i att ta bort ett stycke förpackningsplast som låg och vräkte sig bland vitsipporna. Hur kan man kväva sippor så? Den gula plastdunken som jag stirrat ut i morse under rundan åkte också ner i påsen.

Det drygaste var alla bitar av frigolit som låg utströdda i diket. Så förtvivlat många små bitar som djuren kanske skulle tro var mat. Det fick mig att tänka på alla mikroplaster som svävar runt i världshaven. Om inte vi lyckades få upp bitar som var små men ändå syntes, hur skulle det då gå med mikroplasten?

Ciggpaketen gjorde mig rätt sur. Hatar rökning. Och dess biprodukt fimpar. Något som gjorde mig ledsen i hjärtat var att se förpackningen till mitt favoritsnacks mitt i vårfloden: risentas sesamkaka, med smak av kokos!

Påsarna fylldes. Vi pratade på om ditt och datt under tempocykelns taktfasta frihjulande. Jag insåg att den timme vi städat enbart hade räckt till något hundratal meter vägren.

Vi lämnade påsarna vid återvinningstationen. Tyvärr var den stängd så de fick snällt vänta till 07.00 imorgon bitti.

Jag är glad att vi gjorde det, även om det finns mängder kvar. Men nu slipper vägrenen digna under plast en liten bit iallafall.

Det är intressant att fundera hur folk som kastar skräp tänker. Du som läser detta har givetvis aldrig lämnat ens den minsta gelförpackning efter dig, det gör ju bara alla andra.

Men det mest intressanta är ändå hur alla dem som aldrig kastar skräp i vägrenen tänker. Det är jag nyfiken på.

Under tiden tänker jag tänka på fjolårsgräset ur vars rotsystem jag drog ut en sju meter lång plastorm.

Gräset fick andas igen.

Om så bara för en stund.

Lucas tog som vanligt de skarpa korten, jag de suddiga

Annonser

3 reaktioner på ”Rapport från vägren 53

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s