En ram i tornadons öga

En dag stod plötsligt denna olindade skönhet nere i renoveringskaoset.

Det var min ena kombo som äntligen lyckats få på de italienska däcken på sitt sakta men säkert framskridande hemmabygge.

Sedan jag fick för mig att flytta in hos honom och hans fru med mina cyklar, har hans cykelintresse genomgått en metamorfos. Det började med fascinationen över lycran och cykelkulturen. Så en vacker dag kom det en ram hem på posten. Sedan kom en sadel, nåt vevlager och ett styre.

Det skulle byggas cykel mitt i renoveringen!

Och nu har bygget artat sig så pass att tvåhjuligen kan stå mot en vägg och även rullas omkring på parketten. Och vi har numera en självlärd komponentexpert i hushållet.

Som ibland får för sig att tvätta mina cyklar medan jag är ute.

Hade det varit vem som helst annars hade jag kastat ut hen. Ingen stoppar fingrarna i mina syltburkar. Men det går inte att kasta ut någon från dens eget hem, icke desto mindre från dens eget renoveringskaos.

Så nu har jag lärt mig att uppskatta finessen och omtanken i detta tilltag.

Och jag ser fram emot att få provköra hans matta, svala, eleganta ekipage.

För det kanske fanns ett syfte med att jag aldrig lyckades transportera hem crossen i Falun.

Så det så!

Man får bara inte bli sur när någon tvättar ens juveler

Foto föräldrarna Lindén, smajlet tillhör kära syster då det begav sig någon gång runt 1984

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s