Vårpremiär!

Så!!

Då tog vi oskulden av racerns vårpremiär!

Den första turen är alltid speciell och den är nästan alltid likadan. I år skedde den tre veckor senare än i fjol, och jag såg fram emot att se hur höfter och lår skulle svara på tramprörelsen. I veckan hade jag nämligen återbesök hos sjukgymnasten, och vi bestämde att jag skulle fokusera mer på övningarna. Vi resonerade lite mer ingående kring de djupa magmusklerna och jag förkunnade att en cykelpremiär var nära förestående. Han nickade jakande och sa ok.

Sedan bjöd jag ut honom på en öl.

Nej då. Hur skulle det se ut!

Åter till premiären.

Den betedde sig som en premiär ska: Lugn, lätt, styv och vårfrisk. Och torr!

Jag körde ut mot Ramshammar via Hugelsta för att reka backbenen, men efter blott en repa insåg jag att gruset var alldeles för heltäckande för mina känsliga 23mm. Ut mot Kjula, vidare mot Sundbyholm på slingrande småvägar och en snabb rekning av isläget vid hamnen.

Fortsatt heltäckande is. Om än väldigt vårligt.

Försökte leta på de fyra teslaladdare som skulle finnas vid slottet, kammade noll och vände hemåt. Tryckte på lite extra vid mötande trafik och tänkte samma tanke som kommer varje premiär på Scotten:

Jag måste sälja den här och köpa en mindre.

Sedan tänkte jag på ramens styvhet, de nya växelreglagens smidighet och min sköna sadel.

Som kändes obekvämt hård, som alltid när jag inte trycker i ordentligt med pedalerna.

Dessa premiärer!

Jag lade mig i bocken och tryckte på genom den gigantiska skiftingerondellen och rullade in mot Eskilstuna. Bökade mig igenom den begynnande påskrusningen och kom på mig själv med att ha saknat just den här typen av trafiknära cykling. Landsväg är landsväg, men landsväg är också att smidigt och trevligt samspela sig fram på chokade stadsgator. Att smyga förbi de stackars bilarna som med sina feta däck står som slavar, fjättrade vid trafikljusen.

Väl hemma var jag akut pinknödig. Som vanligt. Jag avrundade min premiär med en låååååång dusch. Sittande. Älska badkar.

Sedan kokade jag ingefärste åt Karin som var däckad i flunsan, drog en macka med jordnötssmör och drack mitt svarta kaffe lite för snabbt.

Och här sitter jag nu, med solsken i blick och lycran bytt mot fluffiga skidkläder a la fjällräven, på tåget mot Hälsingland.

Och när jag om någon knapp vecka kommer hem från snön, så har jag kanske köpt en cross.

Och fixat licens.

Men först snöbad!

Ut i vårsolen nu med er ni också.

Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s