Spinningen och jag.

Fy fan för spinning!!

Mobilbloggaren här. Fy satan. Skriver av mig innan ett möte på jobbet. Idag har jag tagit mig över en puckel. En riktigt hög kamelpuckel som gjorde mig så spyfärdig att jag hade bölat om någon närstående hade kommit fram och frågat hur läget var.

Puckeln utgjordes av mitt livs första styrkepass på spinningcykeln.

Mellan 1205-1235 var det uppvärmning genom ett spinningpass på gymmet i Eskilstuna. Passet hade fokus på sprint och min vana trogen var jag slö, trött och anti de första 25 minuterna. Vem var spinningledaren att komma och domdera över min tid, mina ben, mitt svett och mina tårar?

De sista fem minuterna var benen med på racet. Sedan började den riktiga klättringen: den med 5*4 minuters tunga intervaller stående. Hur fan skulle detta gå till?

Så jag drog igång motståndet. Alla hade gått till sina andra åtaganden, och lampan var släckt i salen när jag trampade igång. Svetten började rinna, och medan ni garvande tänker

Ah men hur jobbigt kan det va

Så mosade jag sakta men säkert den där gråtfärdiga ursinnigheten ut i pedalerna.

Timern räknade ner, den ringde till slut sitt tickande alarm och vilominuten var inne.

Fyra kvar.

Tystnad och blicken på väggen, där en anonym tempocyklist hade förevigats och prydde lokalen med tempoben och rymdhjälm. Vad ville han mig?

Tredje intervallen. Jag satte på nyheterna. Blicken på mig själv i spegeln: ett par frustande, flåsande, trampade ben där löparkroppen fått ge vika för en annan uppsättning muskler som skulle göra nytta på ett annat sätt.

Fjärde intervallen. Jag satte på salsa. Ursinnigheten byttes mot trivsel när spegeln visade att benen orkade, tryckte, mosade sig framåt och rätt muskler jobbade.

Femte intervallen. Levde jag? Var kom svetten ifrån i vilken jag plötsligt badade? Var det jag i spegeln eller någon annan svartklädd uppsättning ben och armar?

Svetten. Alarmet som gick. Benen som plötsligt ökade farten. Levde jag? Tio tramptag till och sedan skriket och glädjerusets ursinniga tårar som sprutade ur den kropp som pressat sig över kamelpuckeln.

Helt förbannat vanliga styrkeintervaller!

Jihaaaaa.

Nu är det möte.

Önskar er ett svettigt fredagsfys tills vi hörs igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s