Det som fredagsinlägget egentligen skulle handla om.

Foto Neil

Dags för ett till fredagsinlägg.

Men det får vara nog med träningsbabbel hit och dit, bloggen ska inte bli en träningsblogg.

Därför ska vi nu snacka snö!

Snö snö snö.

Varför älskar jag snö?

Jo, det finns en specifik anledning.

Först kommer en massa ytliga anledningar! Av cyklisten som knappt kört ett vinterpass den här säsongen…

Lössnö. Oanständigt bra stabilitets- och psykträning. Veva fram utan att få någonting gratis för att en sekund senare ha vurpat åt fel eller rätt håll och ligga och vifta med skorna i vädret. Och garva upp i skyn. Alls förbipasserande tycker man är dum i huvudet oavsett vurpfrekvens. Lovely.

Packat vinterväglag. Alltså… hur underbart är det inte att spränga fram på vita småvägar med det där väglaget som har lite lätt puder, och sådär raspigt och krispigt ytskikt som ger det perfekta greppet? Men som släpper när man minst anar eller planerar för det? YUMMY.

Sorbet. Nu måste jag hävda mitt Stockholmsursprung här lite känner jag, och slå ett slag för den där vårliga tunga fantastiska vårsnön!

Ok, nu kör vi den riktiga anledningen.

Glad skidåkare
Glad cyklist (dansk)

Det är så, att jag personligen klarar mig alldeles förträffligt finfint utan snö. Jag har till och med övervägt att emigrera till varmare breddgrader för att det är så inihelvete omständligt med alla dessa pryttlar och kläder och extra jox som är måsten på vintern. Och för att jag avskyr att frysa om händerna.

MEN.

Älskar du inte rosiga kinder och rök i andedräkten och termos med te och vårsol på snötäckta sjöar?

Jag är glad när snön kommer. Den är nämligen en sorts normalitetsmätare för mig. Den anger graden av ostördhet i klimatet. När snön kommer, känner jag hopp. Att det vi gör för klimatet, allt i vardagen och på jobbet och när vi pratar politik, att det påverkar. Liksom symboliskt (eftersom koldioxiden har lång eftersläpning så ser ju vi effekterna av det som gjordes för tiotalet år sedan, osv).

Det är under vinterhalvåret som klimatförändringen märks allra tydligast. Det är då folk blir som tjurigast över vädrets klimatstörda nyckfullhet.

Under sommaren är folk i min filterbubbla enbart glada över det extra värmepåslaget. Ja iallafall dem som åker på semester. De som bor permanent på platser med vattenbrist, typ Gotland, är inte jätteglada. Men jag tror ni fattar.

På vintern blir folk glada över snön på ett så barnsligt, enkelt, avskalat sätt att jag blir glad bara av att se dem glada.

I nästa sekund blir jag skitförbannad och matt över att Vasaloppsvinnarna får en fossilbil i förstapris.

men ffs det är ju spons, var ska de få pengar att ge en elbil i pris

Jippi, spons som säkrar att ännu mer konstsnö kommer krävas nästa år WHOOOOP

Sådär håller jag på. Ena sekunden blir jag matt av att folk omkring mig orkar beklaga sig över att vädret blivit så konstigt numera när det finns en så uppenbar anledning och en så uppenbar lösning, andra sekunden är de så glada att jag får tårar i ögonen. Och folk måste väl för sjutton få beklaga sig över vädret? Det sitter ju för fanken i den svenska folksjälen. Man kan nästan säga att det är en del av det svenska värderingspaketet.

Och vädrets nyckfullhet är alltid en ingång till att lära känna människor. Jag gillar t ex folk som gillar vinter! Oavsett snöänglar! Och gillar de inte vintern, oavsett snömängd, ja då har man iallafall ingången till ett samtal, som min kompis Micke sa förut när han nog tyckte jag var lite väl PK vid fikat. Fast han sa det snyggt, som vanligt.

Jag tror att jag framförallt gillar cyklister som cyklar och gillar vägläget oavsett väder och väglag. Det finns ingenting så inspirerande i cyklister som ser glädjen i ett moddigt snöslaskpass på måndagen, och en vintrig solskenstur på tisdagen. Och glädjen igen, nästa gång oavsett. Som bara råkar peaka en regnig dag, eller ha sitt sämsta pass den finaste dagen.

Jag gillar mig själv bäst när jag cyklar oavsett väder

Ungefär så funkar den, min klimathjärna.

Herregud, är det någon läsare som fattar vad jag menar??

Det är iallafall därför varje cykelrelaterad bilburen resa som jag gör den här våren ska klimatkompenseras med solceller. Om det inte går att åka elbil såklart.

Det är fan en grej värd att negga över, vårt skitnödiga svenniga tågväsende som norr om typ Småland vägrar ta cyklar på tågen. Det är i de lägena jag vill bli alla tågbolags VD och peka med hela armen.

Godnatt på er, så ska vi se vad hjärnan vill spotta ur sig för något spännande imorgon.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s