Vila och nytt premiärpoddavsnitt

Och så har vi poddat ihop ett avsnitt till av Cyklistpodden!

Detta är ju egentligen tänkt att vara första avsnittet. Där vi fångar lyssnarna, berättar om oss själva och drar fails-anekdoter och förklarar varför i jösse namn vi har en podd. Och varför ni kan lyssna på oss. Vi har ju våra bloggar liksom, räcker inte det. Och precis när vi hade spelat in det så kom ett CX-VM i vår väg, och då ville vi skicka ut Johan Lindkvist i etern. Så han fick prata av sig om VM och tävlingssverige och vi fick oss en välbehövlig påfyllning i ämnet.

Men NU! är vi här i premiäravsnittet. Så om ni är nyfikna på varför jag aldrig tävlat på riktigt men gärna bär proffskläder, eller hur alla visste att Katja var cyklist redan vid födseln, och varför allt det där andra egentligen spelar någon roll – lyssna på Cyklistpodden på platser där poddar finns. Glada blir vi såklart om ni hör av er med ris och ros, och vi har börjat planera för att beta av redan inkomna förslag på ämnen.

Idag har jag för övrigt vilat!

Herrejävlar vilken lyxig vilodag jag har haft. Det var menat att vara en vilodag mellan styrkepassen, och dagens aktivitet blev en långpromenad i februarisolen. Med mig hade jag min kompis Tina och hennes lilla Lipton. Katterna i villan burrade givetvis upp sig så fort de kände lukten av vovve, och trippade sådär på snedden som de bara gör vid åsynen av just vovve.

Gott så. Vi drog iväg genom Vilstaskogen, och pratade om ditt och datt. Lipton höll styrfart på oss så att iallafall jag fick upp flåset.

En extra bra sak med Tina är att hon är min massör-inspiratör! Tina har följt min utveckling från de första skakiga diplombehandlingarna till färdig triggerpunktsbehandlare, och nu ses vi regelbundet och utbyter massage. Senast gav hon sig på min höft, vilket hon ska få fortsätta med. Och så lär vi oss alltid av varandra såklart.

En liten otrevlig passus är att min ljumske har börjat ge sig tillkänna lite väl mycket. Faktum är att den en gång under Vätternrundan jävlades så mycket att jag tappade min klunga, fy! (som jag fick tillbaka i Gränna, tack klungan <3) Men till saken hör att en nära anhörig har fått allvarliga men genom en sträckning i ljumsken, vilket påminner mig om att höfter inte är att leka med. Speciellt inte om man har begåvats med ett överrörligt skelett, som tydligen ligger i släkten. Höfter ska få rulla, de ska få cykeln att rulla, därför ska man ta hand om allt därinne i den fina lilla höften.

seriöst jag måste ta tag i det. pronto. ja mamma, jag ska

Efter promenaden diskade jag, och sedan fattade jag två viktiga beslut. Efter det lagade jag indiegryta till födelsedagsbarnet och sedan rullade vi chokladbollar, jag och de två minsta. Som vi sedan åt under sedvanlig andakt.

Så var det!

En riktigt medveten vilodag, som blev vilodag just för att jag vet både att, vad och när jag kommer att träna nästa gång.

Nämligen imorgon, cirkelfys, på GYMMET.

mvh,

er poddande, pladdrande, bloggande lilla marsvinshund till dagdrivare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s