Mini-inlägget om lillklingans revanschrunda

Ett kort inlägg medan jag fortfarande har täckning. Yep, ska ut i vida världen: Kuba!! Utan cykel; det blir en kulturell resa med ett och annat saltstänk ihop med en öventyrsklunga från jobbet. Ses 26/11 hemma igen!

Men först alltså något kort om säsongens kylslagna begivenheter när vi såg ljuset i slutet av tunneln och Magnus körde på medan jag fick hjärnsläpp och klev av cykeln mitt i tunneln. Stackars Jocke bakom mig fick aldrig chansen att visa sin balans och sitt sinne för fokus, utan det var Magnus i eget majestät som fick stå för tunnelseendet.

För om man väl har det, ihop med en jämn kadens, och tillit till maskinen, så klarar man vilken ridstig som helst.

För det mesta sitter i psyket. Och det hade jag, nästan.

Men Ridleyn fick tugga sitt grus, och lillklingan fick sin revansch, och bägge står nu avspolad och insmord och fridfullt väntande hemma i Karins källare medan jag flyger iväg till Kuba.

Snart hemma igen, ingen fara lilla klinga.

Undrar hur det är att cykla där.

Nu lyfter vi.

Godnatt, och frosta inte av det sörmländska gruset än på några månader ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s