Du är ett geni, min käre Persson.

Idag vaknade jag 06:30 av att jag var pinknödig. Jag stod emot, och vaknade sedan en timme senare och skrollade Messenger. Där fanns ett fantastiskt meddelande som skulle kullkasta de senaste tre månadernas växelförarfrustration. Det hela ledde  också till att jag fick ännu en lärdom om hur min cykel funkar. Själv funkar jag så att jag lär mig allra bäst när något händer och jag får vara med när problemet löses, och när jag kan märka skillnaden och relatera till lösningen.

Hursom, i messet stod:

”Hej! Framväxeln blev ju inte bättre idag, men jag har tänkt, googlat och kikat på mina vevpartier och på nya klingor. Det verkar som att din lilla klinga (lilla klinga alltså, inte lilla klinga som i lilla gumman, reds anm.) är vänd åt fel håll. De flesta märken verkar ha den stämplade texten (34T…) på lilla klingan inåtvänd. Och det fanns fasningar på den som skulle göra att tänderna kommer närmare stora klingan. Vi mätte avståndet och uteslöt den möjligheten, men jag mätte bara avståndet mellan utsidan på klingorna, inte det vitala måttet som är avståndet mellan tänderna. Så testa att vända lilla klingan! Säg till om du vill ha hjälp. (Bultarna har normalt insexbulten utåt och skåran inåt, om du vill vända alla åt samma håll). Hörs och ses!”
Det var från Jocke. Persson. Jag hade tittat in hos honom igår eftermiddag med två bryderier: dels framnavets lager som behövde spännas (enligt Henrik som påpekat detta när jag lämnade tillbaka väskorna). Glappandet, menade jag och Henrik hummade med, berodde troligen på de senaste tre veckornas framfart med väskor på diverse gatsten och andra skumpigheter. I Tyskland. 
Jocke visade mig hur jag spände lagret, och sedan tog han sig an mitt andra bryderi: Kedjans ständiga fastskrynklande mellan klingorna vid växling från stora till lilla.
Han hade i själva verket varit inne och meckat med detta bryderi tidigare, då kedjan gjorde ett generalhopp under en lerig nedförsbacke en gång. Det var jag och Jocke och Henrik som öste runt på standardrundan, och vi hade precis kommit nedför en grusig backe i Tummelsta och skulle ta fart uppför. Eftersom leran sög fast däcken var vi alla höga av att äntligen ha fått upp fart, och dessutom var det kvällssol. DÅ ska min kedja plötsligt gosa in sig mellan klingorna och orsaka ett totalstopp. 
Och så höll den sedan på, dag ut och dag in, i flera månaders tid, skymning som gryning. Jag hade börjat acceptera problemet och hittat någon typ av lösning där jag tryckte på växelreglaget och därigenom liksom sakta övertygade kedjan om att hoppa rätt. 
Och nu hade Jocke ägnat tid och kraft och googlat och haft sig för att erbjuda mig en lösning på problemet. 
När jag så idag vände på klingan, samtidigt som jag passade på att totalrengöra alla vitala delar, och växlarna flöt som smort… ja, det gjorde mig hög på det där sättet som infinner sig när man äntligen löst en stor mekfråga. 
Så många månader! Så mycket frustration! Så många felsökningar som under tiden inte lett någonvart!  
Det kändes som det måste ha känts för dem i London, när de löste loss den 250 meter långa geggklumpen i kloakerna. 
Lite senare fick Karins man för sig att visa mig en artikel på hur lite det skilde i effektivitet mellan ett system på en jämfört med två klingor. He he. Jag kände mig lagom träffad. Inte för att jag kommer att byta system, men är det inte fascinerande hur jag  med 50 procents chans att sätta på klingan fel, faktiskt lyckas pricka in det? 
Det bästa med detta är naturligtvis att jag kan lägga till ännu en lärdom, eller två om man räknar in navlagerspännandet, på listan.
Och jag förstår helt och fullt hur Jocke googlar rätt på lösningen:
Det hade jag också gjort! Man ger inte upp när man är så nära!
Det andra i mobilen var ett mess från en massagekund, som kallade mig wonder woman och upplyste mig om att triggerpunktbehandlingen på hennes sätesmuskel hade gett effekt. Ba jaaaaaa!! 

 

Så var det slut på den här dagens mek-lektion. Nu ska jag ut och lapa fredagsmörker i löparskorna, och på söndag blir det långpass. 

Och denna dag tillägnas alla som hjälper en medcyklist i meknöd.

Kram på den! 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s