Henrik! Tack!! 

Kudos till alla som då och då förser mig med foton som alltid är mindre suddiga än mina 

I morse var det novemberaktigt utanför tågfönstret. Jag bara glodde. Ingen solcellsrapport i världen kunde stjäla min uppmärksamhet från hur den bleka morgonsolen sken på varje litet frostigt grässtrå. SÖRMLAND!! skrek benen. DUBBDÄCK!! skrek hjärnan.

Dagen skulle ägnas åt att redovisa fynden från cykelresan till skolan, vilket påminde mig om att jag snart ska lämna tillbaka väskorna till Henrik.

NEJ!!

Är den spontana känslan förknippad med den aktiviteten.

JA!!

Är det obligatoriska svaret på huruvida jag önskar mig cykelväskor i julklapp. Röda!!

Stört att varje ny passion ska behöva förknippas med inköp.

Men utan väskorna hade resan varit omöjlig, vilket leder in på essensen i det här inlägget:

Tackbrevet till Henrik!

Henrik kommer för övrigt att belönas med en gåva som han hittar i en av väskorna. Jag har ingen aning om vad Henrik gillar egentligen, förutom alla former av cykelrelaterade saker. Och tri-saker. Men som privatperson känner jag honom inte, jag vet bara att han har ett fylligt skägg, ett äventyrligt sinne och en effektiv pump-teknik. En teknik som låter förstå att han är en rutinerad punkalagare. Han brukar dessutom laga varje slang upp till sex (6) gånger, har jag för mig. Respekt även där. Och den cykel han använder för både grus och touring är en hemmabyggd crescent som från början var en hybrid från förorten.

Respekt!

Åter till tackbrevet. Och den topplista som jag, kanske något fantasilöst, hade tänkt ge till Henrik för att få honom att förstå hur glad jag är över att han lånade ut väskorna till mig.

Eller, för att ge en bild av vad väskorna har varit med om. Till meritlistan, för både dem och mig. Och därigenom såklart för Henrik. Så nu kör vi.

Det första blir nattcyklingen: vi gav oss ju iväg i gryningen mot Västerås, för att passa bussen till Malmö och samtidigt få in några mil i benen. Min första upplevelse av väskorna kommer för alltid att vara förknippad med denna nattcykling. Eller nattcykling överlag. Från början till slut. Asfalt, grus, lera, blöta löv och gatsten. Nattcykling. Som jag älskar den.

Sedan har vi gräsfläckar: sorry Henrik, men jag drog ekipaget lite i smutsen genom att vurpa. På vänster sida bilvägen. I Danmark. Rätt in i en buske drämde jag, på fel sida vägen, genom att jag missbedömde avståndet mellan den parkerade bilen – som jag var förbannad på och ville visa mig på styva linan för, gör aldrig det!! – och busken.

Och så packtekniken: efter tillräckligt många morgnar då jag rotat runt i samtliga väskor efter rätt pryl, har jag lärt mig något om att packa rätt. Var väska ska ha sitt speciella innehåll. Regnkläder och annat åtkomligt i en, civila kläder i en, sesamkakor i en, etc osv mm. Och framväskorna får gärna väga mer! För stabilitetens skull, faktiskt!

Packtekniken går inte att nämna utan att även nämna dess antagonist – backtekniken! Yes, det finns backar i Tyskland, och där gnetade vi uppför, Forest och jag. Och retligt nog så var det precis som alla som kan det här med backar säger: det är bara att trampa. Och det gjorde jag, och vi tuggade oss uppför, jag och väskorna.

Och slutligen så kommer det allra bästa: när man är lagom mätt och pigg i benen, trött av skitnätter eller hög på falafelmagi – ja, då kommer alltid den där underbart fantastiska omedgörliga känslan av frihet. Som Dali sa på nån tavla i Amsterdam:

Det finns dagar då jag tror att jag kommer att dö av en överdos av tillfredställelse.

JA!!

svarar jag på den.

Tänk på den känslan oftare, säger demonerna när de är på det humöret. De vet att de alltid kommer få vara med och jävlas, så det bjuder de på.

Tillvaron på cykel. det vackraste vi har, nedpackat i fyra röda, smäckra, balanserat matchade väskor.

Så tack Henrik.

Tack, verkligen.

Jag dammsög mobilen på idolbilder, här kommer några:

 

Annonser

4 reaktioner på ”Henrik! Tack!! 

  1. Dom bilderna väcker en längtan, och många fina minnen från alla våra cykelsemestrar, bland många Limfjorden Runt i motvind (bortsett från 5 km!). Men väskorna var svarta, Carradice C, i kraftig vaxad bomullsväv. Och bostaden ett Hilleberg Keron 4 GT. För att hålla ordning i väskorna hade allt i packpåsar.
    Danmark var favoriten, men även Holland fick 14 da’r!

    Gilla

    • Vad kul att det väcker goda minnen! Bra tips med packpåsar, ska nog övervägas för fortsättningen! Även tält…
      Men mer backigt än Holland vill jag nog ha, fast jag kanske har förutfattade meningar där…

      Gilla

  2. Mot tyska gränsen, vid Arnhem var det backigt, med våra mått mätt. Men att cykla på vallen från Lelystad till Enkhuizen, ca 30 km, i hård motvind och ett otal regnskurar motsvarar gott och väl ett rejält backpass.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s